+ ettstegmotsverige

Lea un Leo

Äntligen är det tvillingarna Leas och Leos 18-årsdag. Mamma Stina och storasyster Bea väcker dem med sång och hurrarop.

Mamma och Bea: Ja, må de leva! Ja, må de leva! Ja, må de leva uti hundrade år! Javisst ska de leva!

Javisst ska de leva! Javisst ska de leva uti hundrade år!  Ett fyrfaldigt leve för födelsedagsbarnen Lea och Leo på deras 18-årsdag, de leve: Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!

Efter sången och hurrandet får de pussar, kramar och en stor säck full med presenter. Mamma som är nyfiken ber dem att skynda sig att öppna.

Mamma: Skynda er nu att öppna era presenter mina älsklingar. Jag är sååå nyfiken.

Det storslagna firandet fortsätter med en mottagning mitt på dagen. Mormor, farmor, faster Alexandra, vänner och bekanta kommer till lunch och stannar hela eftermiddagen. Alla vill de vara med och uppvakta tvillingarna på deras stora dag. Alla, utom pappa Jason som inte dyker upp alls. Tvillingarna känner sig besvikna. Pappa lovade ju att komma. När gästerna har gått hem, går de till mamma för att beklaga sig.

Lea (besviken): Mamma, varför kom inte pappa idag? Han lovade ju.

Mamma (med trött röst): Han glömde väl som vanligt. Ni vet ju hur han är.

Lea (surt): Men hur dåligt minne kan han ha? Vi påminde ju honom igår kväll. Håller han på att bli dement, eller?

Leo (försöker låta hoppfull): Han kanske vill överraska oss och kommer nu ikväll istället.

Lea (surt): Han kommer inte ikväll Leo. Fatta! Det är bara att inse att han har glömt… Förresten kan han inte komma ikväll. Han är på jobbet redan och där kommer han att vara ända till midnatt.

Leo (besviken med gråt i rösten): Så han kommer inte på nåt överraskningsbesök ikväll då?

Mamma: Nej, tyvärr Leo. Lea har rätt, pappa kommer inte att komma ikväll. (Plötsligt upplivad) Men, vet ni vad, jag tror att jag har en idé.

Lea och Leo (upplivade, i kör): Vadå, berätta?

Mamma (med finurlig röst): Vad sägs om att ni överraskar pappa med ett besök på hans jobb? Nu ikväll.  

Lea (förtjust): Jag tror jag fattar vad du tänker mamma. Det är en jättebra idé. Jag är på.

Leo (långsamt): Jag är också på. Fast jag fattar inte vad det är för vits att besöka pappa på jobbet när vi ändå inte får gå in till honom i köket. 

Mamma (ömt till sin son): Det finns ju en del annat att göra på pappas jobb också, eller hur Leo? Men, hör nu älsklingar. Om ni väntar här ett tag så ska jag kolla upp en sak.

Mamma går in i köket, tar fram sin telefon och slår numret till Restaurang Akropolis där hennes exman Jason arbetar som chefskock. Det är Theodor, restaurangens förste kypare och en gammal vän till familjen, som svarar.

Beidzot pienākusi dvīņu Leas un Leo 18. dzimšanas diena. Mamma Stīna un lielā māsa Bea tos pamodina ar dziesmu un urravām.

Mamma un Bea: Daudz baltu dieniņu Laimiņa dodi, diženi, raženi dzīvojoti! Daudz baltu dieniņu Laimiņa, dodi, diženi, raženi strādājoti! Daudz baltu dieniņu Laimiņa, dodi, diženi, raženi mīlējoti! Daudz sveicienu jubilāriem Leai un Leo 18. dzimšanas dienā, urā, urā, urā!

Pēc dziesmas un urravām viņi tiek sabučoti, apskauti un saņem lielu maisu ar dāvanām. Mamma, kas ir ziņkārīga, lūdz viņiem pasteigties un to atvērt.

Mamma: Pasteidzieties nu un atveriet dāvanas, mīļumiņi! Esmu tiiiik ziņkārīga!

Lielās svinības turpinās ar viesu pieņemšanu dienas vidū. Abas vecmammas, tante Aleksandra, draugi un paziņas ierodas uz pusdienām un paliek visu pēcpusdienu. Visi grib apsveikt dvīņus un ar viņiem kopā pavadīt laiku viņu lielajā dienā. Visi, izņemot tēti Jāsonu, kurš vispār neparādās. Dvīņi jūtas vīlušies. Tētis taču solīja ierasties. Kad viesi devušies mājās, viņi dodas pie mammas pasūdzēties.

Lea (vīlusies): Mammu, kāpēc tētis neieradās? Viņš taču solīja.

Mamma (nogurušā balsī): Aizmirsa, kā parasti. Jūs taču ziniet, kāds viņš ir.

Lea (sarūgtināti): Bet vai gan viņam var būt tik slikta atmiņa? Mēs viņam vakar vakarā atgādinājām. Viņam ir demence, vai?

Leo (cenšoties būt cerību pilns): Varbūt viņš grib mūs pārsteigt un tā vietā ieradīsies vakarā.

Lea (sarūgtināti): Viņš neieradīsies vakarā, Leo! Izbeidz! Vienkārši redzot, ka viņš aizmirsis… Starp citu, viņš vakarā nevar atbraukt. Viņš jau ir darbā un tur būs līdz pusnaktij.

Leo (vīlies, balsī dzirdamas asaras): Tātad viņš neatbrauks vakarā mūs pārsteigt?

Mamma: Diemžēl nē, Leo! Leai taisnība, tētis šodien neatbrauks. (Pēkšņi patīkamā satraukumā) Taču ziniet, ko? Man ir ideja!

Lea un Leo (priecīgi, vienlaikus): Kāda, stāsti!

Mamma (atjautīgi): Ko teiksiet, ja mēs pārsteigsim tēti, apciemojot viņu darbā? Šovakar!

Lea (entuziastiski): Man šķiet, ka saprotu, ko tu domā, mammu. Ļoti laba doma! Es esmu par!

Leo (lēni): Es arī esmu par! Lai gan nezinu, kāda jēga apciemot tēti darbā, ja mēs tik un tā nedrīkstam iet pie viņa virtuvē.

Mamma (atbildot dēlam maigā balsī): Pie tēta darbā ir taču arī citas lietas, ko darīt, vai ne, Leo? Tagad klausieties, mīļumiņi! Mazliet pagaidiet šeit, man jāizdara viena lieta.

Mamma ieiet virtuvē, paņem savu telefonu un uzspiež restorāna ”Akropolis” numuru, kur viņas bijušais vīrs Jāsons strādā par galveno šefpavāru. Teodors, restorāna galvenais viesmīlis un vecs ģimenes draugs, atbild uz zvanu.

Lea un Leo

Kyparen Theodor: Restaurang Akropolis. Du pratar med Theodor Ros. Vad kan jag stå till tjänst med?

Mamma Stina: Hej Theodor! Det är Stina Berglund. Jason Demetriades exfru. 

Theodor: Nämen hej Stina. Det var länge sen. Vad kan jag hjälpa dig med?

Stina: Jag undrar om ni har ett bord för sex personer ikväll? Jag skulle gärna vilja boka ett om ni har. Sedan vill jag också be dig om en väntjänst. Det gäller Jason.

Theodor: Vi tar bokningen först. Ett ögonblick så ska jag titta efter hur det ser ut. (Han går igenom kvällens bokningar) Du har tur Stina. Ett sällskap på sex personer har precis avbokat sitt bord. Det finns alltså ett bord för sex personer till klockan åtta ikväll. Passar det?

Stina: Det passar utmärkt. Boka bordet i namnet Berglund är du snäll. Så var det, det här med Jason.

Theodor: Jason ja, vad har han nu gjort? Berätta.

Stina: Det är tvillingarnas 18-årsdag idag. De har haft stor födelsedagsmottagning och Jason hade lovat att komma. Men han kom inte. Han glömde säkert, som vanligt. Tvillingarna blev ledsna och jag blev ledsen för deras skull. Det var då jag fick idén som jag vill berätta för dig om. Jag behöver nämligen din hjälp för att genomföra den. Vill du höra?

Theodor lyssnar på Stinas idé.

Theodor: Absolut. Det ordnar jag!

Mamma (Stina) är nöjd. Det här kommer att gå fint. Hon går tillbaka till tvillingarna som ligger i soffan i vardagsrummet och zappar mellan olika teveprogram. De ser fortfarande ledsna ut.

Mamma: Så ja, mina älsklingar. Nu har jag ordnat med ert överraskningsbesök på pappas jobb. Ni ska vara där klockan åtta ikväll och ni ska ta med er fyra av era vänner.

Lea (glatt): Kul mamma! Jag messar Liv, Noa, Rakel och Samira och frågar om dom har lust att hänga på.

Klockan kvart i åtta är tvillingarna äntligen klara att ge sig av. Mamma som har skyndat på dem den senaste timmen står beredd med sitt betalkort som hon räcker till Lea.

 Mamma (med finurlig röst): Här Lea, ta mitt kort. Koden är 6666. Se också till att ni inte snålar och lova mig att hålla huvudet kallt vad som än händer.

Lea (med finurlig röst): Det lovar jag mamma. Var så säker.

Mamma (till både Lea och Leo): Så där ja, nu måste ni skynda er jättemycket. Ni är jättesena. Ni får springa hela vägen. Puss på er! Älskar er!

Lea och Leo: Puss själv! Älskar dig!

Viesmīlis Teodors: Restorāns ”Akropolis, runā Teodors Rūss. Kā varu pakalpot?

Mamma Stīna: Sveiks, Teodor! Šeit Stīna Berlunda, Jāsona Demetriādesa bijusī sieva.

Teodors: Sveika, Stīna! Sen nedzirdēta! Kā varu tev palīdzēt?

Stīna: Vēlējos pajautāt, vai šovakar pieejams galdiņš sešām personām? Gribētu to rezervēt, ja tas ir iespējams. Vēlētos tev arī kaut ko lūgt kā draugam. Tas attiecas uz Jāsonu.

Teodors: Vispirms nokārtosim rezervējumu. Mirklīti, man jāpaskatās, kāda ir situācija. (Viņš aplūko rezervējumu vakaram). Tev paveicies, Stīna! Sešu cilvēku kompānija nupat kā atcēla rezervējumu. Līdz ar to šovakar ir brīvs galdiņš sešiem cilvēkiem pulksten astoņos. Vai derēs?

Stīna: Lieliski der! Esi tik jauks un rezervē to uz Belundas vārda. Un tātad, tā lieta ar Jāsonu.

Teodors: Jā, Jāsons, ko tad viņš izdarījis? Stāsti!

Stīna: Šodien ir dvīņu 18. dzimšanas diena. Viņi šodien uzņēma daudz viesu un Jāsons bija solījis ierasties. Bet viņš neatbrauca. Noteikti aizmirsa, kā parasti. Dvīņi saskuma un es viņu dēļ arī saskumu. Tāpēc man prātā ienāca kāda ideja, kuru izstāstīšu tev. Man būs nepieciešama tava palīdzība, lai to īstenotu. Vai uzklausīsi?

Teodors uzklausa Stīnas ideju.

Teodors: Protams! Es to nokārtošu!

Mamma (Stīna) ir apmierināta. Viss notiks lieliski. Viņa atgriežas pie dvīņiem, kas dzīvojamā istabā guļ uz dīvāna un spaida pulti, slēdzot dažādas TV programmas. Viņi joprojām izskatās sabēdājušies.

Mamma: Tātad, mīļumiņi! Esmu nokārtojusi pārsteiguma ierašanos pie tēta darbā. Jums tur jābūt šovakar pulksten astoņos un jūs līdzi varat ņemt četrus savus draugus.

Lea (priecīgi): Superīgi, mammu! Uzrakstīšu Līvai, Noam, Rākelei un Samīrai un apjautāšos, vai viņi grib nākt.

Bez piecpadsmit astoņos dvīņi ir gatavi. Mamma, kas pēdējo stundu viņus ir steidzinājusi, sagatavojusi savu maksājumu karti, kuru viņa sniedz Leai.

Mamma (pārliecinātā balsī): Lea, te būs mana karte. Kods ir 6666. Neknapinieties un saglabājiet vēsu prātu, lai arī kas notiktu.

Lea (pārliecinātā balsī): Apsolām, mammu! Vari būt droša!

Mamma (Leai un Leo): Nu jums ir ļoti jāpasteidzas. Jūs ļoti kavējat. Būs jāskrien visu ceļu! Bučas! Es jūs mīlu!

Lea un Leo: Tev arī bučas! Mīlam tevi!