+ ettstegmotsverige

Ģertrūdes mantojums

Ett par veckor efter Gugges begravning ringer det i Gertruds telefon. Hon känner inte igen numret och tänker först inte svara. Men det fortsätter att ringa och till slut svarar hon ändå; hon svarar stelt med både för- och efternamn.

Gertrud (stelt): Det är Gertrud Krona. Vad gäller saken?

Den som ringer (vänligt): Hej Gertrud! Jag heter Gunnar Gren. Jag är Gugge Blads kusin och har hand om hennes dödsbo. Jag beklagar verkligen din förlust. Jag har förstått att du och Gugge stod varandra mycket nära.

Gertrud: Tack för ditt deltagande Gunnar. Ja, vi stod varandra mycket nära Gugge och jag. Vi lärde känna varandra i Khao Lak i Thailand på annandagen 2004. Jag var fem år gammal och var där på julresa med min mamma, pappa och storebror Gerhard. Vi satt på stranden när flodvågen kom. Mamma tog mig i handen och började springa men förlorade greppet när vågen sköljde över oss. Jag flöt på en brädbit tills någon grep tag i mig och drog upp mig i ett träd. Det var Gugge. Vi satt länge i det där trädet.

Gunnar: Jag vet, Gugge har berättat. Du förlorade din familj och Gugge förlorade sin partner i den där fruktansvärda tsunamin.

Gertrud: Ja, vi blev ensamma båda två. Vi åkte tillbaka till Sverige tillsammans. Jag var ett litet barn och hade inga släktingar som kunde ta hand om mig. Gugge ville adoptera mig men fick inte eftersom hon ansågs för gammal. Jag skulle placeras i familjehem men hur det nu var hittade de inget lämpligt. Så jag flyttade in hos Gugge och vi kom överens om att hon skulle vara min bonusfarmor.

Gunnar: Gugge har berättat det också. Hon har berättat hur glad hon var över att kunna hjälpa dig. Hon vill hjälpa dig nu också, efter sin död. Det är därför hon har…

Men Gunnar hinner inte avsluta meningen. Gertrud avbryter honom. Hon känner sig plötsligt irriterad på Gugge som bara dog ifrån henne.

Gertrud (irriterat): Hjälpa mig med vadå? Hon lämnade ju mig trots att hon visste hur mycket jag behöver henne.

Gunnar (vänligt): Seså, lugna dig Gertrud. Jag förstår hur du känner. Det jag höll på säga när du avbröt mig var att Gugge har testamenterat sitt hus till dig. Sitt hus och sina övriga tillgångar på 20 miljoner kronor. Det är mycket pengar. Du blir ekonomiskt oberoende och får bo kvar i ditt hem.

Pāris nedēļas pēc Guges bērēm iezvanās Ģertrūdes telefons. Viņa nepazīst numuru un sākotnēji domā neatbildēt. Taču tas turpina zvanīt un beigās viņa tomēr atbild; viņa atbild noteikti, nosaucot gan vārdu, gan uzvārdu.

Ģertrūde (stingri): Hallo, runā Ģertrūde Krūna! Vai ko vēlējāties?

Zvanītājs (draudzīgi): Sveicināti, Ģertrūde! Mani sauc Gunnars Griens. Esmu Guges Blādas brālēns un rūpējos par īpašumiem pēc viņas nāves. Izsaku visdziļāko līdzjūtību! Es saprotu, ka jūs un Guge bijāt ļoti tuvas.

Ģertrūde: Paldies, Gunnar! Jā, mēs bijām ļoti tuvas, Guge un es. Mēs iepazināmies Khao Lakā Taizemē 2004. gada Otrajos Ziemassvētkos. Es biju piecus gadus veca, un mēs tur atradāmies Ziemassvētku ceļojuma laikā kopā ar mammu, tēti un lielo brāli Gerhardu. Mēs sēdējām pludmalē, kad uznāca cunami vilnis. Mamma paņēma mani pie rokas un sāka skriet, bet zaudēja tvērienu, kad vilnis skalojās pār mums. Es peldēju uz koka gabala, līdz kāds mani sagrāba un uzvilka augšā kokā. Tā bija Guge. Mēs tajā kokā nosēdējām ilgi.

Gunnars: Es zinu, Guge to bija stāstījusi. Tu zaudēji ģimeni, bet viņa zaudēja savu dzīvesbiedru tajā drausmīgajā cunami.

Ģertrūde: Jā, mēs abas palikām vienas pašas. Mēs kopā atgriezāmies Zviedrijā. Es biju mazs bērns un man nebija neviena radinieka, kurš par mani varētu parūpēties. Guge gribēja mani adoptēt, bet nedrīkstēja, jo bija par vecu. Mani gribēja ievietot audžuģimenē, bet nevienu piemērotu neatrada. Tāpēc es pārvācos pie Guges un mēs vienojāmies, ka viņa būs mana audžu vecmamma.

Gunnars: Guge stāstījusi arī par to. Viņa stāstīja, cik priecīga bija, ka varēja tev palīdzēt. Viņa grib palīdzēt arī tagad, pēc savas nāves. Tāpēc viņa…

Taču Gunnats nepaspēj pabeigt teikumu. Ģertrūde viņu pārtrauc. Viņs pēkšņi sajūt aizkaitinājumu pret Gugi, kura nomira un viņu pameta.

Ģertrūde (aizkaitināti): Palīdzēt man kā? Viņa mani ir atstājusi, lai arī zināja, cik ļoti man ir nepieciešama.

Gunnars (mierīgi): Nu, nu, nomierinies, Ģertrūde! Es saprotu, kā jūties. Tas, ko gribēju teikt, kad mani pārtrauci, ir tas, ka Guge savā testamentā māju ir novēlējusi tev. Savu māju un aktīvus 20 miljonu kronu vērtībā. Tā ir liela nauda. Tu būsi ekonomiski neatkarīga un drīkstēsi palikt dzīvot savās mājās.

Ģertrūdes mantojums

Gertrud (skuldmedveten): Förlåt, jag är orättvis. Min sorg efter Gugge gör att jag inte kan kontrollera mina känslor. Jag vet att Gugge inte kunde hjälpa att hon blev sjuk och dog. Jag är verkligen tacksam för hur hon har ordnat det för mig med huset. Jag som trodde att jag hade lämnat mitt hem för alltid.

Gunnar (undrande): Lämnat ditt hem? Vad menar du? Bor du inte kvar i huset?

Gertrud: Nej, jag har flyttat ut. Jag flyttade ut samma dag som Gugge begravdes. Jag trodde att huset skulle säljas och tyckte att det var lika bra att flytta på en gång. Jag tog jobb som husvakt åt en familj som är på långresa i Nepal. Jag matar deras tigerungar och vattnar deras cannabisodling.

Gunnar (förvånat): Det var värst! Hur länge ska du sitta husvakt då?

Gertrud: Bara några veckor till. Sen måste jag flytta. Familjen ska öppna sitt hem för tio ensamkommande flyktingbarn när de kommer hem.

Gunnar (skrattande): Tio ensamkommande flyktingbarn, det var det värsta. Då blir det trångt där. Men det gör ju inte dig nåt, nu när du har ett eget hus att bo i.

Nu brister det för Gertrud. Tanken på att Gugge inte kommer att stå på trappan när hon kommer tillbaka hem får hennes känslor att svämma över. Hon avslutar snabbt samtalet med Gunnar och faller därpå ihop i en liten hög på golvet, hulkande av gråt och skrikande av ångest.

Tre veckor senare flyttar hon fortfarande gråtande tillbaka till den vita sekelskiftesvillan som hon lämnade två månader tidigare.

Faktarutor: dödsbo, tsunamin i Thailand 2004, adoptionsregler gällande ålder i Sverige, familjehem, arvsregler, husvakt, ensamkommande flyktingbarn.

Ģertrūde (vainīgi): Piedod, es biju netaisnīga. Manas sēras pēc Guges traucē kontrolēt savas jūtas. Es zinu, ka Guge nav vainīga, ka saslima un nomira. Esmu ļoti pateicīga, ka viņa visu nokārtojusi sakarā ar māju. Man šķita, ka mājas esmu pametusi uz visiem laikiem.

Gunnars (jautājoši): Pametusi mājas? Ko tu ar to domā? Vai tad tu joprojām nemitinies mājā?

Ģertrūde: Nē, esmu izvākusies. Izvācos tajā pašā dienā, kad Gugi apglabāja. Man šķita, ka māju pārdos un ka labāk izvākties uzreiz. Es atradu saimniecības vadītājas darbu ģimenē, kas devusies ilgā braucienā uz Nepālu. Es baroju viņu mazos tīģerēnus un laistu kaņepju stādus.

Gunnars (pārsteigts): Tas ir brīnišķīgi! Cik ilgi vēl tur strādāsi?

Ģertrūde: Vēl tikai dažas nedēļas. Tad man jāizvācas. Kad ģimene atgriezīsies, tad viņi savās mājās uzņems desmit bēgļu bērnus, kas šeit ieradušies vieni paši.

Gunnars (smejoties): Desmit bērni, kas ir vieni paši, tas ir brīnišķīgi! Jā, tad tur būs pārpildīts. Bet tevi tas neskar, tagad tev ir sava māja, kurā dzīvot.

Nu Ģertrūdei sāp. Doma, ka Guge nestāvēs uz kāpnēm un nesagaidīs viņu, kad viņa atgriežas mājas, liek viņas jūtām virmot spēcīgāk. Viņa steidzīgi pārtrauc sarunu ar Gunnaru un sabrūk čupiņā uz grīdas, krampjaini raustoties un raudot no bēdām.

Pēc trim nedēļām viņa, joprojām raudādama, ievācas atpakaļ mājā, kuru bija atstājusi pirms diviem mēnešiem.

Ģertrūdes mantojums

Faktaruta 1: dödsbo. När någon dör bildas ett dödsbo som (juridiskt) förvaltar personens finansiella tillgångar och skulder. Den avlidna personens skulder betalas av dödsboet. Eventuellt återstående tillgångar fördelas mellan arvingarna och sedan upphör dödsboet.

Faktaruta 2: tsunamin i Thailand 2004. 543 svenskar omkom när den stora tsunamivågen svepte över Thailand år 2004. Nära 500 av de svenska dödsoffren var vid turistorten Khao Lak som ligger norr om Phuket. Utanför Asien var Sverige det land som drabbades hårdast av katastrofen räknat i antal omkomna.

Faktaruta 3: adoptionsregler i Sverige. Trots att det inte finns någon lagstadgad övre åldersgräns för adoption i Sverige är det svårt för äldre att få adoptera. Gränsen för att bli godkänd som adoptivförälder har tidigare varit ännu snävare.  

Faktaruta 4: husvaktEn husvakt är en person som (ibland mot gratis boende) tar hand om ett hus när ägaren är bortrest under en längre tid.  

Faktaruta 5: ensamkommande flyktingbarn. Ensamkommande flyktingbarn kallas de barn eller ungdomar under 18 år som söker, eller har fått asyl, i ett land utan att ha föräldrar eller vårdnadshavare med sig.  

1. fakts: mantojamais īpašums. Kad cilvēks nomirst, tad viņa finanšu aktīvi un parādi tike (juridiski) pārvaldīti. Mirušās personas parādus apmaksā no aizgājēja mantojamā īpašuma. Atlikušie aktīvi tiek sadalīti starp mantiniekiem.

2. fakts: 2004. gada cunami vilnis Taizemē. 2004. gadā, kad Taizemi skāra cunami vilnis, bojā gāja 543 zviedri. Gandrīz 500 no zviedru upuriem atradās Khao Lak kūrortā, kas atrodas uz ziemeļiem no Phūketas. Neskaitot Āzijas valstis, Zviedrija bija valsts, kurā nāves gadījumu katastrofā bija visvairāk.

3. fakts:  adopcijas  noteikumi Zviedrijā. Lai arī Zviedrijas likumos nav noteiks maksimālais vecuma ierobežojums, vecāka gadagājuma cilvēkiem ir sarežģīti adoptēt. Ierobežojums, lai cilvēki varētu kļūt par audžuvecākiem, agrāk bija noteikts stingrāk.

4. fakts: mājas uzraudzība. Mājas uzraugs ir cilvēks, kas (dažkārt pretim saņemot izmitināšanu par brīvu) pieskata māju, kad tās īpašnieks  ir prom uz ilgu laiku.

5. fakts: bēgļu bērni, kas ierodas vieni paši. Bēgļu bērni, kas ierodas vieni paši, ir bērni vai jaunieši, kas ir jaunāki par 18 gadiem, un kuri bez vecākiem vai aizbildņiem kādā valstī ieradušies meklēt patvērumu vai arī to saņēmuši.