+ ettstegmotsverige

Skylė tvoroje

KRASCH, BRAK! Ljudet av en kraftig smäll får glasverandans fönsterrutor att skallra och Gertrud och Gittan att studsa till i sina stolar. Vad var det som hände? Det lät som om ljudet kom från trädgården. Gertrud springer fram till fönstret och tittar ut, men det enda hon ser är regnet.

Gertrud: Jag ser bara regnet. Men, nåt måste ju ha hänt. Det lät som smällen kom från trädgården.

Gittan: Jag tycker vi går ut och tittar efter. Blixten har kanske slagit ner nånstans. Nåt kan ha blivit skadat eller så brinner det nånstans.

De kommer ner till farstun och Gertrud sticker fötterna i Gugges gamla träskor och rusar ut i regnet. Gittans tal om att blixten kan ha slagit ner har gjort henne orolig. Hon måste snabbt ta reda på vad som kan ha hänt. En stund senare vet hon att det inte kan ha varit blixten. Det brinner ingenstans och ingenting verkar skadat. Utom… kanske… där borta vid staketet. Ja, nu ser hon. Det är ett stort hål i staketet och mitt i det står en övergiven bil.

En röst som ropar: Hallå, var är vi?

Gertrud tittar mot det håll varifrån ropet kommer och får syn på en tjej i sin egen ålder.

Gertrud: Ni är hos mig, Gertrud Krona. Ni är i min trädgård. Hur många är ni? Är ni oskadda?

Tjejen: Vi är tre stycken, det är jag Hjördis Löv och mina två kompisar Gösta Ek och Jörgen Lind. Vi är oskadda alla tre men staketet är trasigt. Vi körde rakt in i det med bilen. Vi betalar givetvis för lagningen av det.

Gertrud: Äsch, strunt i staketet. Det enda jag bryr mig om är att ni är oskadda.

Två killar, också de i samma ålder som Gertrud, dyker plötsligt upp i regnet.

Hjördis: Här är mina kompisar Gösta och Jörgen. (Vänder sig mot Gösta och Jörgen) Gösta och Jörgen, det här är Gertrud. Hon bor här.

Gertrud: Hej allihop! Vad trevligt att träffas. Jag är så glad att ingen är skadad. Men vad hände egentligen? Var det regnet som gjorde att ni fick sladd på bilen, eller?

Jörgen: Jag vet inte om det var regnet och jag vet inte heller om vi fick sladd egentligen. Det var mer som att det var nån, ett väsen, inne i bilen som tvingade oss att styra mot staket.

Gösta: Det låter jättekonstigt men det var precis så det var. Det var som om nån svävade omkring oss inne i kupén och tvingade oss att säga och göra saker som vi inte ville. Som att avslöja våra känslor för varandra.

Gertrud (undrande): Ett väsen som tvingade er att avslöja era känslor. Det låter jättekonstigt.

TRIOKŠT! BUM! Stipraus trenksmo garsas sudrebina stiklinės verandos langus ir Gertrud su Gittan krūpteli ant kėdžių. Kas atsitiko? Atrodo, tarsi garsas atsklido iš sodo. Gertrud pribėga prie lango ir pažvelgia laukan, bet mato tik lietų.

Gertrud: Matau tik lietų. Bet juk kažkas bus atsitikę. Atrodė, kad trenkė sode.

Gittan: Manau, eime laukan ir pažiūrėkime. Galbūt žaibas trenkė kur netoliese. Kas nors gali būti sugadinta arba degti.

Jos išeina į prieangį. Gertrud įsispiria į senas Gugge klumpes ir išbėga į lietų. Gittan kalbos, kad žaibas gali būti trenkęs į ką nors, sukėlė jai nerimą. Ji turi greitai išsiaiškinti, kas atsitiko. Po minutėlės ji sužino, kad tai negalėjo būti žaibas. Niekur nedega, niekas nesugadinta. Išskyrus… galbūt… ten, prie tvoros. Taip, dabar ji mato. Tvoroje didelė skylė, o jos viduryje stovi tuščias automobilis.

Sušunka balsas: Auu, kur mes?

Gertrud pažvelgia į tą pusę, iš kurios atėjo šūksnis, ir pamato savo amžiaus merginą.

Gertrud: Jūs pas mane, Gertrud Krona. Jūs mano sode. Kiek jūsų? Ar jūs nesužeisti?

Mergina: Mes esame trys. Tai aš, Hjördis Löv, ir du mano draugai: Gösta Ek ir Jörgen Lind. Mes visi trys nesužeisti, bet tvora sugadinta. Mes įvažiavome tiesiai į ją automobiliu. Savaime suprantama, mes sumokėsime už sutvarkymą.

Gertrud: Ai, tiek to ta tvora. Man rūpi tik tai, kad jūs nesužaloti.

Staiga lietuje pasirodo du vaikinai, taip pat Gertrūdos amžiaus.

Hjördis: Čia mano draugai Gösta  ir Jörgen. (Ji atsisuka į Gösta ir Jörgen). Gösta ir Jörgen, čia Gertrud. Ji čia gyvena.

Gertrud: Sveiki visi! Kaip malonu susipažinti. Aš labai džiaugiuosi, kad niekas nesužeistas. Bet kas iš tiesų atsitiko? Ar automobilis nuslydo dėl lietaus?

Jörgen: Nežinau, ar dėl lietaus, taip pat nežinau, ar mes iš tiesų nuslydome. Automobilyje tarsi buvo kažkas, būtybė, kuri privertė mus pasukti link tvoros.

Gösta: Labai keista, bet buvo būtent taip. Viduje kažkas tarsi sklandė aplink mus ir privertė sakyti ir daryti tai, ko nenorėjome. Pavyzdžiui, atskleisti mūsų jausmus vienas kitam.

Gertrud (stebėdamasi): Būtybė privertė jus atskleisti savo jausmus. Labai keista.

Skylė tvoroje

Gösta: Egentligen är det inte så konstigt. Eller, jo, det är det förstås. Men, det är så här. Jag har varit kär i Hjördis sen jag var sju år och vi började i första klass tillsammans. Jörgen har varit kär i mig sen vi var tretton år och gick i scouterna. Och, Hjördis hon har varit kär i Jörgen sen hon spanade in honom på högskolan i början av vårterminen. Men vi har alla tre hållit våra kärlekar hemliga för varandra.

Hjördis: Precis så är det. Den enda vi har pratat med om våra kärlekar med Göta Land. Hon är vår terapeut som vi går i enskild terapi hos alla tre. Men vi har förstås inte berättat för varandra om terapin heller.

Jörgen: Det är egentligen väldigt konstigt att vi inte har vågat prata med varandra om våra känslor. Jag menar, vi är jättebra kompisar alla tre.

Gösta: Ja, det är verkligen jättekonstigt. Det var därför det blev så känslosamt i bilen när anden fick oss att bekänna. Vi började storgråta alla tre. Det kanske var det som gjorde att vi körde rakt in i staketet. Fast, jag tror inte det. Jag tror att det var anden som tvingade oss att styra in i staketet.

En person i svart regnrock och en stor gul sydväst har dykt upp och ställt sig bredvid den lilla skaran utan att någon märkt något.

Personen i den gula sydvästen och den svarta regnrocken: Jag måste säga att det hade varit klokt av er att lyssna på Göta Lands råd. Hon sa ju faktiskt till er att ni måste prata med varandra. Hon sa att det var bättre att ni pratade med varandra än att ni slösade bort era pengar på att prata med henne. Hade ni lyssnat på Göta Lands råd hade sluppit köra rakt in i Gertruds staket.

Hjördis: Men, hallå, vem är du som kommer hit och lägger dig i?

Jörgen: Ja, vem du än är har du inget med oss att göra.

Gösta (till Jörgen och Hjördis): Ser ni inte vem det är? Hon har faktiskt visst med oss att göra. Det är ju Göta Land, vår terapeut.

Gertrud (bryter in innan Hjördis eller Jörgen hunnit svara): Vadå, Göta Land? Det är ju Gittan, min nya kompis.

Hjördis (vänder sig mot Göta/Gittan): Så förvirrat allting är. Nu ser jag ju att det är du Göta, fastän du gömmer dig under den där stora sydvästen. Men, så säger Gertrud att du är Gittan. Vem är du egentligen?

Göta/Gittan: Vad ska jag svara på det? Jag är både och. Jag är Göta och jag är Gittan.

Hjördis (ivrigt): Okej, nu fattar jag. Gittan är ditt alter ego. Som Sara Danius i Svenska Akademien. Hennes alter ego heter också Gittan.

Göta/Gittan (skrattar): Nja, riktigt så krångligt är det inte för mig. Göta är det namn jag döptes till. Gittan är mitt smeknamn. Jag heter Göta Birgitta Land och Gittan är en smekform av Birgitta, mitt andranamn. Privat är jag alltid Gittan. Jag är inte så förtjust i namnet Göta.

Gösta: Iš tiesų tai nėra labai keista. Nors ne, žinoma, keista. Bet yra taip. Aš buvau įsimylėjęs Hjördis nuo septynerių, kartu pradėjome eiti į pirmą klasę. Jörgen buvo įsimylėjęs mane nuo tada, kai mums buvo trylika ir priklausėme skautams. O Hjördis, ji buvo įsimylėjusi Jörgen nuo tada, kai pamatė jį aukštojoje mokykloje pavasario semestro pradžioje. Bet visi trys laikėme savo meilę vienas kitam paslaptyje.

Hjördis: Būtent taip. Apie savo meilę kalbėjome tik su Göta Land. Ji mūsų terapeutė, pas kurią visi trys lankomės atskirai. Bet mes, žinoma, nepasakojome vienas kitam ir apie terapiją.

Jörgen: Iš tiesų labai keista, kad mes nedrįsome kalbėti vienas su kitu apie savo jausmus. Noriu pasakyti, kad visi trys esame labai geri draugai.

Gösta: Taip, iš tiesų labai keista. Štai kodėl automobilyje sukilo emocijos, kai dvasia privertė mus prisipažinti. Visi trys apsipylėme ašaromis. Galbūt dėl to įvažiavome tiesiai į tvorą. Nors netikiu. Spėju, kad tai dvasia privertė mus pasukti į tvorą.

Šalia grupelės, nieko jiems nepastebėjus, išdygsta žmogus juodu lietpalčiu ir didele geltona aulauke.

Žmogus geltona aulauke ir juodu lietpalčiu: Aš turiu pasakyti, kad buvo protinga paklausyti Göta  Land patarimų. Juk ji, tiesą sakant, jums sakė, kad turite pasikalbėti vienas su kitu. Ji sakė, kad geriau pakalbėtumėte vienas su kitu, o ne švaistytumėte pinigus kalbėdamiesi su ja. Jei būtumėte paklausę Göta Land patarimo, būtumėte išvengę susidūrimo su Gertrud tvora.

Hjördis: Pala, o kas tu, kad kišiesi?

Jörgen: Taip, kad ir kas būtum, tu su mumis nesusijęs.

Gösta (Jörgenui ir Hjördis): Ar nematote, kas tai? Žinoma, kad ji su mumis susijusi. Juk tai Göta  Land, mūsų terapeutė.

Gertrud (įsiterpia, Hjördis ir Jörgen nespėjus atsakyti): Kaip tai Göta Land? Juk tai Gittan, mano naujoji draugė.

Hjördis (kreipiasi į Göta / Gittan): Kaip viskas

painu. Dabar matau, kad tai tu, Göta, nors slepiesi po šia didele aulauke. Bet Gertrud sako, kad tu Gittan. Kas tu iš tiesų?

Göta / Gittan: Ką man atsakyti? Aš esu ir viena, ir kita. Aš esu ir Göta, ir Gittan.

Hjördis (entuziastingai): Gerai, dabar suprantu. Gittan yra tavo kitas vardas. Kaip Sara Danius iš Švedijos akademijos. Jos kitas vardas taip pat Gittan.

Göta / Gittan (juokiasi): Na, taip sudėtinga nėra. Göta  yra vardas, kuriuo buvau pakrikštyta. Gittan yra mano mažybinis vardas. Aš vadinuosi Göta  Birgitta Land, o Gittan yra mažybinė Birgitos – mano antro vardo, forma. Privačiame gyvenime aš visada esu Gittan. Mane ne itin žavi vardas Göta.

Skylė tvoroje

Gösta: Varför då? Det är väl inget fel på namnet Göta?

Göta/Gittan: Inte som ensamnamn men eftersom jag heter Land i efternamn är det inte så kul att heta Göta.

Gösta: Göta Land är väl fint? (Stannar upp) Fast när man läser ihop det till ”Götaland” blir det förstås lite roligt.

Göta/Gittan: Just precis. Det var det mina föräldrar också tyckte när dom döpte mig till Göta Land. Dom tyckte det var särskilt roligt eftersom vi bodde i Lund som ligger landsdelen Götaland. Göta Land från Götaland. Oj, vad jag blev retad för det i skolan.

Hjördis: Stackars Göta. Jag kan gott kalla dig Gittan i fortsättningen.

Jörgen och Gösta (skrattar): Vi med. Vi byter gärna vår terapeut Göta Land till Gittan Land. Gittan Land i Svealand, eftersom Falun där vi bor ligger i Svealand.

Gittan: Ja tack, kalla mig gärna Gittan i fortsättningen. Om ni nu ska fortsätta med er terapi nu när ni har börjat prata med varandra.

Gösta, Hjördis och Jörgen (i kör): Så klart vi ska! Fast det får bli i grupp. Gruppterapi!

Gittan: Kör för det då, gruppterapi. Men bara en gång i veckan. Jag behöver ägna mycket tid åt Gertrud ett tag framöver.

Hjördis: Vadå, har du också kärleksproblem Gertrud? Det har du inte berättat.

Men Gertrud svarar inte. Hon har lämnat den lilla gruppen och gått iväg och ställt sig nedanför den gamla eken en bit bort i trädgården. Gittan, Gösta, Hjördis och Jörgen ser henne stå där och titta upp mot trädets krona. Det verkar nästan som att hon lyssnar på någon som sitter där uppe. Hon kupar handen bakom örat för att höra bättre.

Gugge: Jag tyckte att jag ville hjälpa Gittan på något vis. När hon är så snäll och hjälper mig. Det var då jag kom på att jag kunde hjälpa henne med hennes tre besvärliga klienter. Dom där som inte kunde prata med varandra fastän dom känner varandra så väl. Det var lätt att fixa. Jag tog mig bara in i deras bil och svävade omkring lite och spökade i deras tankar. Så, vips så bekände dom allting för varandra. Sen styrde jag in deras bil mot ditt staket. Jag tänkte att ni kunde få bekanta er med varandra. Ni är i samma ålder och kan säkert ha glädje av varandra. Jag såg förstås till att ingen blev skadad.

Gertrud (skrattar): Nämen Gugge då, då var det precis som dom berättade. Att det var nån som spökade omkring inne i bilen. Vilken andeterapeut du är. Men hur blir det nu då Gugge, kommer du att fortsätta att sväva omkring och hjälpa mig?

Gugge: Jag kommer att fortsätta att vaka över dig Gertrud. Men då måste du lova mig att försöka leva tillsammans med andra levande. Gå tillbaka till dina nya vänner nu! Om du vänder dig om så ser du att dom ropar på dig.

Gösta: O kodėl? Juk vardas Göta nėra blogas?

Göta / Gittan: Kaip atskiras vardas ne, bet kadangi mano pavardė Land, nėra smagu vadintis Göta.

Gösta: Juk Göta Land gražu? (Stabteli.) Nors kai perskaitai kaip „Götaland“, atrodo, žinoma, kiek juokingai.

Göta / Gittan: Būtent. Kaip tik taip atrodė mano tėvams, kai jie pavadino mane Göta Land. Jiems atrodė itin smagu, nes mes gyvenome Lunde, kuris yra (Švedijos) dalyje, vadinamoje Götaland. Göta Land iš Götaland. Oi, kaip mane už tai erzindavo mokykloje.

Hjördis: Vargše Göta. Aš toliau galiu vadinti tave Gittan.

Jörgen ir Gösta (juokiasi): Mes taip pat. Mes mielai iškeisime savo terapeutę Göta Land į Gittan Land. Gittan Land iš Svealando, nes Falunas, kuriame gyvename, yra Svealande.

Gittan: Taip, ačiū. Mielai vadinkite mane nuo dabar Gittan. Jei tęsite savo terapiją, kai dabar pradėjote kalbėtis vienas su kitu.

Gösta, Hjördis ir Jörgen (choru): Žinoma, tęsime! Bet grupėje. Grupinė terapija!

Gittan: Tai imkitės grupinės terapijos. Bet tik kartą savaitėje. Dabar kurį laiką turėsiu skirti daug laiko Gertrud.

Hjördis: Kaip, ar tu irgi turi meilės problemų, Gertrud? Tu nepasakojai.

Bet Gertrud neatsako. Ji buvo palikusi grupelę, nuėjusi šalin ir atsistojusi po senu ąžuolu kiek toliau sode. Gittan, Gösta, Hjördis ir Jörgen mato ją ten, stovinčią ir žiūrinčią į medžio viršūnę.

Beveik atrodo, kad ji klausosi kažko, sėdinčio viršuje. Ji suskliaudžia ranką už ausies, kad geriau girdėtų.

Gugge: Man atrodė, kad norėjau kaip nors padėti Gittan. Kai ji tokia gera ir padeda man. Kaip tik tada sugalvojau, kad galiu padėti jai su jos trimis sudėtingais klientais. Su tais, kurie negalėjo kalbėtis vienas su kitu, nors taip gerai pažįsta vienas kitą. Tai buvo lengva padaryti. Aš tik įsigavau į jų automobilį, pasklandžiau aplinkui ir pasivaidenau jų mintyse. Ir štai jie viską prisipažino vienas kitam. Paskui aš pasukau jų automobilį į tavo tvorą. Pagalvojau, kad galėtumėte susipažinti. Jūs to pat amžiaus ir tikrai galite vienas kitam suteikti džiaugsmo. Aš, žinoma, pasirūpinau, kad niekas nebūtų sužeistas.

Gertrud (juokiasi): Na Gugge, tai buvo visai taip, kaip jie pasakojo. Kad automobilyje kažkas vaidenosi. Kokia tu dvasia terapeutė. Bet kaip dabar bus, Gugge? Ar tu ir toliau sklandysi aplinkui ir padėsi man?

Gugge: Aš ir toliau tave saugosiu, Gertrud. Bet tada turi pažadėti man, kad pamėginsi gyventi su kitais gyvaisiais. Dabar grįžk pas savo naujuosius draugus! Jeigu atsigręši, pamatysi, kad jie šaukia tave.

Skylė tvoroje

Gittan, Gösta, Hjördis och Jörgen: Gertrud, Gertrud, kom och berätta för oss om Gugge!

Där står de, hennes nya vänner. De står där borta vid staketet. Det nästan lyser om dem i regnet. Fast, vänta… Det verkar ha slutat att regna. Gertrud tittar upp mot trädkronan. Grenen där Gugge satt och gungade är tom. Genom lövverket bryter solstrålarna fram. En stråle träffar Gertrud i pannan, när hon vänder sig om och går sina nya vänner till mötes.

Faktaruta 1: Sara Danius, ”Gittan” och Svenska Akademien. Professorn i litteraturvetenskap, Sara Danius, var Svenska Akademiens ständiga sekreterare 2015-2018. Hon är den enda kvinna som innehaft posten sedan akademien grundades 1786. Sara Danius är känd för att ibland ha använt sitt skånska alter ego ”Gittan” under Svenska Akademiens möten.  

Faktaruta 2: Sveriges landsdelar: Sverige är sedan gammalt indelat i tre landsdelar: Götaland, Svealand och Norrland. Landsdelar är en geografisk gruppering av landskap och fyller inte någon administrativ funktion.  

Gittan, Gösta, Hjördis ir Jörgen: Gertrud, Gertrud, ateik ir papasakok mums apie Gugge!

Ten stovi jie, jos naujieji draugai. Jie stovi ten, prie tvoros. Lietuje jie beveik švyti. Nors, palauk… Regis, lietus baigėsi.

Gertrud pažvelgia į medžio viršūnę. Šaka, ant kurios sėdėjo ir sūpavosi Gugge, tuščia. Per lapiją skverbiasi saulės spinduliai. Kai Gertrud nusisuka ir nueina link savo naujųjų draugų, vienas spindulys šviečia jai į kaktą. 

Apie Sarą Danius, „Gittan“ ir Švedijos akademiją

Literatūros  profesorė Sara Danius buvo nuolatinė Švedijos akademijos sekretorė 2015-2018 metais. Ji buvo vienintelė moteris, gavusi šį postą nuo akademijos įkūrimo 1786 metais. Švedijos akademijos susirinkimuose Sara Danius kartais naudodavo savo kitą vardą, Gittan.

Apie Švedijos dalis 

Švedija nuo senų laikų yra padalinta į tris dalis: Jotalandą, Svealandą ir Norlandą. Tai etnografinių regionų junginiai, neturintys jokios administracinės funkcijos.