+ ettstegmotsverige

Gertrud ir Gugge

Gugge svävar bekymrat över den sovande Gertrud. Hon vill så gärna nå fram men Gertrud sover lugnt och märker inte hennes närvaro. Men så händer plötsligt något. Gertrud börjar drömma om Gugge. I den första drömsekvensen är de i Thailand. Tsunamivågen väller fram nedanför trädet där den femåriga Gertrud sitter tillsammans med Gugge. Det är deras första möte. Gugge har sett barnet flyta på en träbit i vattenmassorna och har lyckats dra upp henne i trädet. I nästa drömsekvens sitter Gertrud och Gugge på glasverandan till Gugges hus. Gertrud är i tonåren och de skrattar tillsammans. Så den sista drömsekvensen. Gertrud sitter vid Gugges dödsbädd och gråter förtvivlat.

Det är nu det sker. I drömmen öppnar sig Gertrud och släpper in Gugge. När Gugge sedan smeker hennes över hennes tårvåta kinder börjar hon tala med henne.

Gertrud: Jag är så glad att du är tillbaka hos mig Gugge. Det har varit så tomt utan dig. Du lovar väl att stanna hos mig nu.

Gugge: Så länge du släpper in mig kommer jag att stanna i dina drömmar. Men bara där.

Gertrud (förtvivlat): Men jag vill att du är hos mig hela tiden, inte bara i drömmarna. Jag vill ha dig vid min sida som förut. Du ser ju hur ensam jag är när du är död.

Gugge: Ja, jag ser det Gertrud. Jag ser hur du gråter och jag är bekymrad för dig. Jag önskar också att allt kunde vara som förut. Men jag kan inte ändra på det som skett. Jag är död och du lever. Jag vill att du ska fortsätta att leva och att du ska hitta nåt att leva för.

Gertrud (förtvivlat): Vad har jag att leva för? Jag har inga vänner. Jag har inte ens nån som kan torka mina tårar.

Gugge: Lilla Gertrud, jag ska göra vad jag kan för att hjälpa dig. Jag ska se om jag kan ordna så att nån levande kommer förbi dig i morgon bitti. Nån som kan torka dina tårar.

Det slår i det öppna sovrumsfönstret. Gertrud vaknar till och tittar sig omkring i det halvskumma rummet. Gugge har givit sig av. Hon är ensam igen.

Gugge susirūpinusi sklando virš miegančios Gertrud. Ji labai nori pasiekti, bet Gertrud ramiai miega ir nepastebi jos, esančios šalia. Bet staiga kažkas nutinka. Gertrud ima sapnuoti Gugge. Pirmame sapno cikle jos yra Tailande. Cunamio banga plūsta po medžiu, kuriame sėdi penkiametė Gertrud kartu su Gugge. Tai jų pirmas susitikimas. Gugge pastebėjo ant medžio gabalo vandenyse plūduriuojantį vaiką, ir jai pavyko užtraukti vaiką į medį.

Kitame sapno cikle Gertrud ir Gugge sėdi stiklinėje Gugge namo verandoje. Gertrud paauglė, jos juokiasi.

Tada paskutinis sapno ciklas: Gertrud sėdi prie Gugge mirties patalo ir verkia iš nevilties.

Ir tada tai nutinka. Sapne Gertrud atsiveria ir įsileidžia Gugge. Kai Gugge glosto jos nuo ašarų šlapius skruostus, Gertrud ima kalbėti su ja.

Gertrud: Aš taip džiaugiuosi, kad tu grįžai pas mane. Be tavęs buvo taip tuščia. Juk dabar pažadi likti pas mane.

Gugge: Tol, kol tu mane įsileisi, aš liksiu tavo sapnuose. Bet tik ten.

Gertrud (apimta nevilties): Bet aš noriu, kad būtum su manimi visą laiką, ne tik sapnuose. Noriu, kad būtum šalia kaip anksčiau. Juk matai, kokia vieniša esu tau mirus.

Gugge: Taip, matau, Gertrud. Matau, kaip verki, ir nerimauju dėl tavęs. Aš taip pat norėčiau, kad viskas būtų kaip anksčiau. Bet negaliu pakeisti to, kas atsitiko. Aš mirusi, o tu gyva. Noriu, kad gyventum toliau ir kad rastum, dėl ko gyventi.

Gertrud (neviltyje): Dėl ko man gyventi? Aš neturiu draugų. Net neturiu, kas nušluostytų man ašaras.

Gugge: Mažute, Gertrud, padarysiu, ką galiu, kad padėčiau tau. Pažiūrėsiu, ar galiu padaryti taip, kad kas nors iš gyvųjų rytoj ryte užsuktų pas tave. Kas nors, kas galėtų nušluostyti tau ašaras.

Atviras miegamojo langas trinkteli. Gertrud pabunda ir apsidairo apytamsiame kambaryje. Gugge iškeliavo. Ji vėl viena.