+ ettstegmotsverige

Gertrud ir Gittan

På morgonen efter Gugges besök ringer det på Gertruds dörr. Utanför dörren står en kvinna som ser ut att vara i 45-årsåldern. Hon presenterar sig som Gittan Land. Hon säger att hon och Gertrud har träffats tidigare.

Gittan: Det var en solig sommardag 2005. Jag hade skjutsat upp min mamma Bettan från Stockholm till Falun för att hon och Gugge skulle få träffas. Dom var barndomskamrater. Du bodde hos Gugge då. Hon tog hand om dig efter att du hade förlorat hela din familj i tsunamin i Thailand. Du lekte hela dagen med min dvärgpudeltik Douglas.

Gertrud (drar sig till minnes delar av dagen): Jag minns Douglas men jag minns inte dig eller din mamma. Förlåt.

Gittan (ler mot Gertrud): Inte behöver du be om ursäkt för det. Du var bara fem år. Min mamma och jag var tråkiga vuxna som bara satt pratade och fikade med Gugge hela dagen. Det var Douglas som du var med.

Gertrud: Ja, det förstås. Men, varför kom ni inte på några fler besök? Jag menar, Bettan och Gugge var ju ändå kamrater.

Gittan: Mamma gifte om sig på hösten 2005. Lars, hennes nya man, visade sig vara en kontrollerande man. Han förbjöd mamma att umgås med sina vänner.

Gertrud: Men, hur kunde han göra det? Och varför lämnade hon honom inte?

Gittan: Han uppvaktade henne i början, gav henne presenter, samtidigt som han kontrollerade henne. Sen började han hota och misshandla henne. Hon blev rädd för honom och vågade inte annat än att lyda. Dom är fortfarande gifta. Det är så det fungerar i den här typen av relationer. Den som kontrolleras, oftast kvinnor, vänjer sig vid det. Dom börjar tycka att det är normalt.

Gertrud: Är det ingen som kan hjälpa henne? Kan inte du hjälpa henne?

Gittan: Jag har försökt i åratal. Gugge försökte också men ingen av oss har lyckats. Mamma vill inte ta emot hjälp. Det fungerar så. Men, nog om detta. Det är sorgligt med mamma, men jag är faktiskt här för din skull. Jag fick besök av Gugge i natt. Hon var bekymrad för dig. Hon sa att du var så ensam och att du behövde en ny vän. Hon bad mig besöka dig och frågade om jag ville bli din nya vän.

Gertrud (fundersamt): Så Gugge var hos dig också i natt? Då måste jag ju ha träffat henne på riktigt även om hon inte var kvar när jag vaknade. Jag som trodde att det bara var i drömmen.

Gittan: Så länge vi låter våra kära finnas hos oss så finns dom, oavsett om dom är levande eller döda. Men, vad säger du Gertrud, kan jag komma in en stund så att vi får prata?

Ryte po Gugge apsilankymo, į Gertrud duris kažkas paskambina. Už durų stovi moteris, kuriai, regis, 45 metai. Ji prisistato Gittan Land ir sako, kad jos buvo susitikusios.

Gittan: Tai buvo saulėta 2005 metų vasaros diena. Aš nuvežiau savo mamą Bettan iš Stokholmo į Faluną, kad ji susitiktų su Gugge. Jos buvo vaikystės draugės. Tada tu gyvenai pas Gugę. Ji rūpinosi tavimi, kai netekai visos šeimos per cunamį Tailande. Visą dieną žaidei su mano nykštukine pudele Douglas.

Gertrud (prisimena dienos fragmentus): Aš prisimenu Douglas, bet tavęs ar tavo mamos neprisimenu. Atleisk.

Gittan (šypsosi Gertrudai): Tau nereikia atsiprašinėti. Tau buvo tik penkeri. Mano mama ir aš buvome nuobodžios suaugusios (moterys), kurios visą dieną tik sėdėjo, kalbėjosi su Gugge ir užkandžiavo. Tu buvai su Douglas.

Gertrud: Taip, žinoma. Bet kodėl jūs daugiau neatvykote? Galvoje turiu tai, kad Bettan ir Gugge visgi buvo draugės.

Gittan: Mama 2005 metų rudenį ištekėjo dar kartą. Lars, jos naujasis vyras, pasirodė esąs valdingas. Jis uždraudė mamai bendrauti su draugais.

Gertrud: Bet kaip jis taip galėjo? O kodėl ji jo nepaliko?

Gittan: Iš pradžių jis ją mergino, duodavo dovanų ir tuo pat metu kontroliavo ją. Paskui pradėjo grasinti ir mušti. Ji ėmė jo bijoti ir paklusti, daugiau nieko nedrįso. Jie vis dar susituokę. Štai kaip būna tokiuose santykiuose. Tas, kurį kontroliuoja – tai dažniausiai moterys, prie to pripranta. Jos ima manyti, kad tai normalu.

Gertrud: Ar jai niekas negali padėti? Ar tu jai negali padėti?

Gittan: Aš mėginau ne vienerius metus. Gugge taip pat, bet nė vienai iš mūsų nepavyko. Mama nenori pagalbos. Taip yra. Bet gana apie tai. Dėl mamos liūdna, bet čia esu dėl tavęs. Šiąnakt mane aplankė Gugge. Ji buvo susirūpinusi dėl tavęs. Ji pasakė, kad tu tokia vieniša, kad tau reikia naujo draugo. Ji paprašė manęs aplankyti tave ir paklausė, ar norėčiau tapti tavo nauja drauge.

Gertrud: (susimąsčiusi): Tai Gugge šiąnakt buvo ir pas tave? Tada būsiu susitikusi su ja iš tikrųjų, net jei jos, kai pabudau, jau nebuvo. O aš maniau, kad tik sapnavau.

Gittan: Mūsų artimieji yra su mumis tol, kol leidžiame jiems, nepaisydami, ar jie gyvi, ar mirę. Bet, ką pasakysi, Gertrud, ar galiu užeiti valandėlei, kad galėtume pasikalbėti?

Gertrud ir Gittan

Gertrud: Javisst! Förlåt, att jag inte släppte in dig på en gång. Kom in!

Gertrud öppnar dörren och släpper in Gittan. De sätter sig på glasverandan och börjar prata. Timmarna går och framåt eftermiddagen tornar molnen upp sig på himlen. Svalorna börjar flyga

 

Faktaruta 1: normaliseringsprocess. Normaliseringsprocess är ett ord som används inom våldsforskningen för att beskriva hur våldsutsatta kvinnor anpassar sig till våld så mycket att de till slut upplever det som normalt att bli slagna.  

 

Faktaruta 2: kvinnojour. En kvinnojour är en förening som arbetar mot mäns våld mot kvinnor. Kvinnojouren hjälper kvinnor som blivit utsatta för våld med stöd och skyddat boende.  

Gertrud: Žinoma! Atleisk, kad neįleidau iš karto. Įeik!

Gertrud atidaro duris ir įleidžia Gittan. Jos atsisėda stiklinėje verandoje ir ima kalbėtis. Valandos eina. Popiet danguje susikaupia debesys. Kregždės ima žemai skraidyti, o po valandėlės ima griaudėti. Paskui pradeda lyti. Netrukus įsibėgėja audra.

Apie normalizacijos procesą 

Terminas „normalizacijos procesas“ vartojamas tyrinėjant smurtą ir aprašant, kaip smurtą patiriančios moterys prisitaiko prie prievartos tiek, kad galiausiai joms ima atrodyti normalu, kad yra mušamos.

Apie moterų krizių centrą

Moterų krizių centras yra organizacija, kuri kovoja su vyrų smurtu prieš moteris. Moterų krizių centras remia moteris, patyrusias smurtą, ir suteikia joms saugų būstą.