+ ettstegmotsverige

Ett hål i staketet

KRASCH, BRAK! Ljudet av en kraftig smäll får glasverandans fönsterrutor att skallra och Gertrud och Gittan att studsa till i sina stolar. Vad var det som hände? Det lät som om ljudet kom från trädgården. Gertrud springer fram till fönstret och tittar ut, men det enda hon ser är regnet.

Gertrud: Jag ser bara regnet. Men, nåt måste ju ha hänt. Det lät som smällen kom från trädgården.

Gittan: Jag tycker vi går ut och tittar efter. Blixten har kanske slagit ner nånstans. Nåt kan ha blivit skadat eller så brinner det nånstans.

De kommer ner till farstun och Gertrud sticker fötterna i Gugges gamla träskor och rusar ut i regnet. Gittans tal om att blixten kan ha slagit ner har gjort henne orolig. Hon måste snabbt ta reda på vad som kan ha hänt. En stund senare vet hon att det inte kan ha varit blixten. Det brinner ingenstans och ingenting verkar skadat. Utom… kanske… där borta vid staketet. Ja, nu ser hon. Det är ett stort hål i staketet och mitt i det står en övergiven bil.

En röst som ropar: Hallå, var är vi?

Gertrud tittar mot det håll varifrån ropet kommer och får syn på en tjej i sin egen ålder.

Gertrud: Ni är hos mig, Gertrud Krona. Ni är i min trädgård. Hur många är ni? Är ni oskadda?

Tjejen: Vi är tre stycken, det är jag Hjördis Löv och mina två kompisar Gösta Ek och Jörgen Lind. Vi är oskadda alla tre men staketet är trasigt. Vi körde rakt in i det med bilen. Vi betalar givetvis för lagningen av det.

Gertrud: Äsch, strunt i staketet. Det enda jag bryr mig om är att ni är oskadda.

Två killar, också de i samma ålder som Gertrud, dyker plötsligt upp i regnet.

Hjördis: Här är mina kompisar Gösta och Jörgen. (Vänder sig mot Gösta och Jörgen) Gösta och Jörgen, det här är Gertrud. Hon bor här.

Gertrud: Hej allihop! Vad trevligt att träffas. Jag är så glad att ingen är skadad. Men vad hände egentligen? Var det regnet som gjorde att ni fick sladd på bilen, eller?

Jörgen: Jag vet inte om det var regnet och jag vet inte heller om vi fick sladd egentligen. Det var mer som att det var nån, ett väsen, inne i bilen som tvingade oss att styra mot staket.

Gösta: Det låter jättekonstigt men det var precis så det var. Det var som om nån svävade omkring oss inne i kupén och tvingade oss att säga och göra saker som vi inte ville. Som att avslöja våra känslor för varandra.

Gertrud (undrande): Ett väsen som tvingade er att avslöja era känslor. Det låter jättekonstigt.

Gösta: Egentligen är det inte så konstigt. Eller, jo, det är det förstås. Men, det är så här. Jag har varit kär i Hjördis sen jag var sju år och vi började i första klass tillsammans. Jörgen har varit kär i mig sen vi var tretton år och gick i scouterna. Och, Hjördis hon har varit kär i Jörgen sen hon spanade in honom på högskolan i början av vårterminen. Men vi har alla tre hållit våra kärlekar hemliga för varandra.

Hjördis: Precis så är det. Den enda vi har pratat med om våra kärlekar med Göta Land. Hon är vår terapeut som vi går i enskild terapi hos alla tre. Men vi har förstås inte berättat för varandra om terapin heller.

Jörgen: Det är egentligen väldigt konstigt att vi inte har vågat prata med varandra om våra känslor. Jag menar, vi är jättebra kompisar alla tre.

Gösta: Ja, det är verkligen jättekonstigt. Det var därför det blev så känslosamt i bilen när anden fick oss att bekänna. Vi började storgråta alla tre. Det kanske var det som gjorde att vi körde rakt in i staketet. Fast, jag tror inte det. Jag tror att det var anden som tvingade oss att styra in i staketet.

En person i svart regnrock och en stor gul sydväst har dykt upp och ställt sig bredvid den lilla skaran utan att någon märkt något.

Personen i den gula sydvästen och den svarta regnrocken: Jag måste säga att det hade varit klokt av er att lyssna på Göta Lands råd. Hon sa ju faktiskt till er att ni måste prata med varandra. Hon sa att det var bättre att ni pratade med varandra än att ni slösade bort era pengar på att prata med henne. Hade ni lyssnat på Göta Lands råd hade sluppit köra rakt in i Gertruds staket.

Hjördis: Men, hallå, vem är du som kommer hit och lägger dig i?

Jörgen: Ja, vem du än är har du inget med oss att göra.

Gösta (till Jörgen och Hjördis): Ser ni inte vem det är? Hon har faktiskt visst med oss att göra. Det är ju Göta Land, vår terapeut.

Gertrud (bryter in innan Hjördis eller Jörgen hunnit svara): Vadå, Göta Land? Det är ju Gittan, min nya kompis.

Hjördis (vänder sig mot Göta/Gittan): Så förvirrat allting är. Nu ser jag ju att det är du Göta, fastän du gömmer dig under den där stora sydvästen. Men, så säger Gertrud att du är Gittan. Vem är du egentligen?

Göta/Gittan: Vad ska jag svara på det? Jag är både och. Jag är Göta och jag är Gittan.

Hjördis (ivrigt): Okej, nu fattar jag. Gittan är ditt alter ego. Som Sara Danius i Svenska Akademien. Hennes alter ego heter också Gittan.

Göta/Gittan (skrattar): Nja, riktigt så krångligt är det inte för mig. Göta är det namn jag döptes till. Gittan är mitt smeknamn. Jag heter Göta Birgitta Land och Gittan är en smekform av Birgitta, mitt andranamn. Privat är jag alltid Gittan. Jag är inte så förtjust i namnet Göta.

Ett hål i staketet

Gösta: Varför då? Det är väl inget fel på namnet Göta?

Göta/Gittan: Inte som ensamnamn men eftersom jag heter Land i efternamn är det inte så kul att heta Göta.

Gösta: Göta Land är väl fint? (Stannar upp) Fast när man läser ihop det till ”Götaland” blir det förstås lite roligt.

Göta/Gittan: Just precis. Det var det mina föräldrar också tyckte när dom döpte mig till Göta Land. Dom tyckte det var särskilt roligt eftersom vi bodde i Lund som ligger landsdelen Götaland. Göta Land från Götaland. Oj, vad jag blev retad för det i skolan.

Hjördis: Stackars Göta. Jag kan gott kalla dig Gittan i fortsättningen.

Jörgen och Gösta (skrattar): Vi med. Vi byter gärna vår terapeut Göta Land till Gittan Land. Gittan Land i Svealand, eftersom Falun där vi bor ligger i Svealand.

Gittan: Ja tack, kalla mig gärna Gittan i fortsättningen. Om ni nu ska fortsätta med er terapi nu när ni har börjat prata med varandra.

Gösta, Hjördis och Jörgen (i kör): Så klart vi ska! Fast det får bli i grupp. Gruppterapi!

Gittan: Kör för det då, gruppterapi. Men bara en gång i veckan. Jag behöver ägna mycket tid åt Gertrud ett tag framöver.

Hjördis: Vadå, har du också kärleksproblem Gertrud? Det har du inte berättat.

Men Gertrud svarar inte. Hon har lämnat den lilla gruppen och gått iväg och ställt sig nedanför den gamla eken en bit bort i trädgården. Gittan, Gösta, Hjördis och Jörgen ser henne stå där och titta upp mot trädets krona. Det verkar nästan som att hon lyssnar på någon som sitter där uppe. Hon kupar handen bakom örat för att höra bättre.

Gugge: Jag tyckte att jag ville hjälpa Gittan på något vis. När hon är så snäll och hjälper mig. Det var då jag kom på att jag kunde hjälpa henne med hennes tre besvärliga klienter. Dom där som inte kunde prata med varandra fastän dom känner varandra så väl. Det var lätt att fixa. Jag tog mig bara in i deras bil och svävade omkring lite och spökade i deras tankar. Så, vips så bekände dom allting för varandra. Sen styrde jag in deras bil mot ditt staket. Jag tänkte att ni kunde få bekanta er med varandra. Ni är i samma ålder och kan säkert ha glädje av varandra. Jag såg förstås till att ingen blev skadad.

Gertrud (skrattar): Nämen Gugge då, då var det precis som dom berättade. Att det var nån som spökade omkring inne i bilen. Vilken andeterapeut du är. Men hur blir det nu då Gugge, kommer du att fortsätta att sväva omkring och hjälpa mig?

Gugge: Jag kommer att fortsätta att vaka över dig Gertrud. Men då måste du lova mig att försöka leva tillsammans med andra levande. Gå tillbaka till dina nya vänner nu! Om du vänder dig om så ser du att dom ropar på dig.

Gittan, Gösta, Hjördis och Jörgen: Gertrud, Gertrud, kom och berätta för oss om Gugge!

Där står de, hennes nya vänner. De står där borta vid staketet. Det nästan lyser om dem i regnet. Fast, vänta… Det verkar ha slutat att regna. Gertrud tittar upp mot trädkronan. Grenen där Gugge satt och gungade är tom. Genom lövverket bryter solstrålarna fram. En stråle träffar Gertrud i pannan, när hon vänder sig om och går sina nya vänner till mötes.

Faktaruta 1: Sara Danius, ”Gittan” och Svenska Akademien. Professorn i litteraturvetenskap, Sara Danius, var Svenska Akademiens ständiga sekreterare 2015-2018. Hon är den enda kvinna som innehaft posten sedan akademien grundades 1786. Sara Danius är känd för att ibland ha använt sitt skånska alter ego ”Gittan” under Svenska Akademiens möten.  

Faktaruta 2: Sveriges landsdelar: Sverige är sedan gammalt indelat i tre landsdelar: Götaland, Svealand och Norrland. Landsdelar är en geografisk gruppering av landskap och fyller inte någon administrativ funktion.