+ ettstegmotsverige

Lukasel on rõivamure

Lukas 16 år är i desperat behov av nya kläder. Han har ingenting att ha på sig på sin dejt på lördag. Framför spegeln i hans rum ligger en hög med kläder. Han provat igenom hela sin garderob men inte ett enda plagg passar för något så viktigt som en dejt. Särskilt inte som hans dejt är två år äldre än han själv. Då duger inte huvtröja, jeans och sneakers. Problemet med kläderna måste lösas. Lukas funderar en stund och går sedan för att söka upp mamma som sitter vid sin dator och arbetar.

Lukas (försiktigt): Ähum mamma, jag skulle behöva köpa lite nya kläder.

Mamma (tankspritt): Åh, jaså, jaha, ja inte mig emot. Visst får du köpa nya kläder. Vad är det för kläder du behöver?

Lukas (räknar upp): En skjorta, en kavaj, ett par chinos, ett bälte, finskor, strumpor och kalsonger och kanske en slips.

Mamma (spelar förvånad): Åhå, så mycket kläder. Ska du på fest eller?

Lukas (suckar och himlar med ögonen): Men, har du glömt? Jag har ju berättat att jag ska på dejt på lördag.

Mamma (ömt och roat): Javisst ja, förlåt. Det har du ju berättat. Då är klart att du måste köpa lite nya kläder.

Lukas (suckar): Jaaa, såklart. Jag behöver bara lite pengar så att jag kan köpa kläderna.

Mamma (lite retsamt): Jaså? Du har ju din månadspeng. Den räcker gott om du handlar på second hand.

Lukas (suckar): Second hand? Du är inte klok! Jag ska ju på dejt. Och förresten är min månadspeng redan slut.

Mamma (låtsas att hon är förvånad): Åhå, jaså! Vad har du köpt för den då?

Lukas (pekar på sina jeans): Dom här jeansen. Är dom inte coola?

Mamma (roat): Åh, jo vars, men kanske lite väl dyra om hela din månadspeng gick åt till dom. Du får ju ändå 1500 kronor i månadspeng. Hela studiebidraget på 1050 kronor och 450 kronor extra av mig.

Lukas (irriterat): Men studiebidraget ska ju gå till kläder och jeans är ju kläder. Vad bråkar du om?

Mamma (roat och lite retsamt): Jag bråkar inte. Jag bara konstaterar att du har gjort av med alla dina pengar på ett par jeans. Det betyder att du får vänta till nästa månad för att köpa de där andra kläderna som ”du behöver”.

16-aastane Lukas vajab hädast uusi rõivaid. Tal ei ole oma laupäevasele kohtingule midagi selga panna. Tema toas peegli ees on hunnik riietega. Ta on selga proovinud kogu oma garderoobi, aga mitte miski ei sobi millegi nii olulise kui kohtingu jaoks, seda enam, et kohtingukaaslane on temast kaks aastat vanem. Sellisel puhul ei sobi kapuutsiga dressipluus, teksapüksid ja tennised. Rõivaprobleem tuleb lahendada. Lukas mõtleb hetke ja läheb siis otsima ema, kes istub arvuti taga ja töötab.

Lukas (ettevaatlikult): Khm, ema, mul oleks vaja uusi riideid osta.

Ema (hajameelselt): Ah soo! Mul ei ole selle vastu midagi. Muidugi võid sa uusi riideid osta. Mida sul vaja on?

Lukas (loetleb): Särk, pintsak, chinod, rihm, pidulikud kingad, sokid ja aluspüksid ja võib-olla lips.

Ema (teeskleb imestust): Ohoo, nii palju riideid. Kas sa lähed peole?

Lukas (ohkab ja pööritab silmi): Kas sa oled unustanud? Ma ju rääkisin, et mul on laupäeval kohting.

Ema (õrnalt ja lõbustatult): Loomulikult, anna andeks. Sa tõesti rääkisid. Siis on sul muidugi vaja uusi riideid osta.

Lukas (ohkab): Jaa, muidugi. Mul on lihtsalt nende riiete ostmiseks natuke raha vaja.

Ema (natuke nöökavalt): Ah soo? Sul on ju su taskuraha. Sellest peaks kaltsukast ostmiseks piisama.

Lukas (ohkab): Kaltsukast? Sa ei ole normaalne! Mul on ju kohting. Ja muuseas on mul taskuraha juba otsas.

Ema (teeskleb, et on üllatunud): Ohoo, või nii! Mida sa selle eest siis ostsid?

Lukas (näitab oma teksapükste peale): Need teksad. Kas pole kihvtid?

Ema (lõbustatult): Oo, seda küll, aga pisut ehk liiga kallid, kui kogu taskuraha nendele kulus. Sa saad ju siiski 1500 krooni taskuraha kuus. Õppetoetus kokku on 1050 krooni ja minult saad 450 krooni juurde.

Lukas (ärritunult): Aga õppetoetus on ju mõeldud riiete jaoks ja teksad on riided. Miks sa pahandad?

Ema (lõbustatult ja pisut nöökavalt): Ma ei pahanda. Ma lihtsalt nendin, et sa oled kulutanud kogu oma raha ühele paarile teksapükstele. See tähendab, et sul tuleb oodata järgmise kuuni, et osta neid teisi riideid, mida ”sul vaja on”.

Lukasel on rõivamure

Lukas (suckar): Men alltså, du fattar ju inte. Jag behöver ju kläderna nu på lördag. Till dejten. Jag kan väl få låna lite pengar av dig i alla fall?

Mamma (bestämt och roat på samma gång): Nej, vet du vad. Det tycker jag inte alls är någon bra idé. Då är det bättre att jag frågar min kompis David som jobbar som fastighetsmäklare om du kan låna en kostym av honom. Han har alltid kostymer på jobbet och du och han är ungefär lika stora.

Lukas (suckar och himlar med ögonen): Jag kan väl inte ha lånade kläder på en dejt heller. Dessutom är det kavaj och chinos jag ska ha, inte en hel kostym. Det är alldeles för uppklätt med kostym på en dejt.

Mamma (roat och lite retsamt): Jaha, säger du det. Nåväl, du kan väl få ett litet bidrag till en skjorta om du går och handlar åt mig. Det har förresten öppnats en ny shoppinggalleria i centrum. Där finns flera nyöppnade klädaffärer som jag tror är i din smak. Du kan ta vägen genom gallerian när du går till mataffären.

Lukas (besviken): Okej, jag går väl och handlar då.

Mamma (ömt till sin son): Så snällt av dig älskling. Du ska handla middagsmat och lite annat. Har du något att anteckna på?

Lukas (lite surt): Jag antecknar i telefonen.

Mamma (rabblar): Bra. Du ska köpa två liter ekologisk mjölk, tre paket ekologisk fil, en påse ekologisk müsli, en påse ekologiska äpplen, bananer finns bara ekologiska så du kan inte köpa fel. Om de har ekologisk blomkål så köp ett huvud. Samma sak gäller tomaterna, finns det fina ekologiska tomater så köp fem stycken. Potatis brukar finnas både närodlad och ekologisk. Köp tre kilo. Sen behöver jag också en burk crème fraiche och två paket fetaost, ekologiskt det också förstås.

Sen får du inte glömma att ta med dig tygkassar. Du behöver säkert två för att få med dig alla varorna hem. Vi vill inte ha in några fler plastkassar här i huset nu när vi äntligen kommit igång med vår plastbantning.

Lukas (surt): Okej, jag har antecknat.

Mamma (nöjt): Utmärkt! Då ska du bara få lite pengar (söker i plånboken men hittar inga kontanter). Ojdå, jag har visst inga kontanter. Nåväl, du får ta mitt kort. Koden är 1214. Men var försiktig så att du inte tappar det. Jag har flera tusen kronor på det.

Lukas (ohkab): Jah, aga kuidas sa aru ei saa. Mul on ju riideid nüüd laupäeval vaja. Kohtingu jaoks. Sa võid ju  mulle natuke raha anda?

Ema (otsustavalt ja lõbustatult samaaegselt): Ei, kas tead mis. Minu meelest ei ole see üldse hea mõte. Sellisel juhul on parem, kui ma küsin oma sõbralt Davidilt, kes on kinnisvaramaakler, kas sa tohid tema ülikonda laenata. Ta kannab tööl alati ülikondi ja sa oled temaga umbes ühesuurune.

Lukas (ohkab ja pööritab silmi): Ma ei saa ju kohtingule laenatud riietes minna. Pealegi on mul vaja pintsakut ja chinosid, mitte tervet ülikonda. Ülikond on kohtingu jaoks liiga pidulik.

Ema (lõbustatult ja pisut nöökavalt): Või nii. No sa võid ühe särgi ostmiseks natuke raha saada, kui sa minu eest poes ära käid. Kesklinnas avati muuseas uus ostukeskus. Seal on hulk äsja avatud rõivapoode, mis vastavad minu meelest sinu maitsele. Sa võid teel toidupoodi sealt läbi astuda.

Lukas (pettunult): Okei, ma lähen käin siis poes ära.

Ema (õrnalt oma pojale): Kui kena sinust, kallis. Vaja on osta midagi õhtusöögiks ja veel paar asja. Kas sul on kuhugi üles kirjutada?

Lukas (natuke mossis): Ma kirjutan telefoni.

Ema (vuristab ette): Hästi. Palun osta kaks liitrit mahepiima, kolm pakki ökoloogilist hapupiima, üks pakk mahemüslit, üks kott maheõunu, banaanid ongi kõik ökoloogilised, nii et sul ei ole võimalik valesid osta. Kui neil on ökoloogilist lillkapsast, siis osta üks pea. Sama asi on tomatitega – kui need on ökoloogilised, siis osta viis tükki. Kartulid on tavaliselt kas kohalikud või ökoloogilised. Osta kolm kilo. Siis on mul vaja üks purk hapukoort ja kaks pakki fetajuustu. Need peavad muidugi ka ökoloogilised olema.

Ja ära unusta riidest kotte kaasa võtta. Sul läheb kindlasti kahte vaja, et kõik ära mahuks. Me ei soovi siia majja rohkem kilekotte nüüd, kui me lõpuks ometi oleme kilekottide kasutamist vähendama hakanud.

Lukas (kibestunult): Okei, ma kirjutasin üles.

Ema (rahulolevalt): Suurepärane! Siis annan ma sulle natuke raha ka (otsib rahakotist, aga ei leia sularaha). Oi, mul ei ole vist sularaha. Hea küll, sa võid võtta mu kaardi. Kood on 1214. Aga ole ettevaatlik, et sa seda ära ei kaota. Mul on seal peal mitu tuhat krooni.

Lukasel on rõivamure

Faktarutor: att handla på second hand, ekologisk mat, plastbanta, det (nästan) kontantfria Sverige.

Faktaruta 1: att handla på second hand. Att handla begagnat kallas vanligtvis att handla (på) second hand. Att handla på second hand kan man göra både för att det är billigare och för att man tänker på miljön.  

Faktaruta 2: ekologisk mat. Att välja ekologisk mat för hälsan och miljöns skull är idag mycket vanligt i Sverige. Det finns numera ett mycket stort utbud av ekologisk mat i mataffärerna.  

Faktaruta 3: plastbanta. Att plastbanta innebär att man rensar ut föremål av plast ur sitt hem. Anledningen till att man plastbantar är att många plaster innehåller skadliga kemikalier som är skadliga för både för hälsan och för miljön.  

Faktaruta 4: det (snart) kontantfria Sverige. Att betala med kort eller den digitala betaltjänsten Swish är idag så vanligt i Sverige att många affärer inte tar emot kontanter. Det utbredda bruket av elektroniska betalningarna gör att många svenskar inte har några kontanter.  

Inforuudud

1: Second-handist/kasutatud riiete poest ostma. Kasutatud asju ostetakse nii odavuse kui ka keskkonna säästmise eesmärgil. 

2: Mahetoit/ökoloogiline toit. Tänapäeva Rootsis on tavaline, et inimesed eelistavad tervise või keskkonna säästmise eesmärgil mahetoitu. Toidupoed pakuvad laia valikut ökoloogilisi tooteid.  

3: Kilekottide kasutamise vähendamine. See tähendab, et kodu tehakse plastikuvabaks. Selle põhjuseks on asjaolu, et paljud plastmaterjalid sisaldavad kahjulikke kemikaale, mis kahjustavad nii tervist kui keskkonda.  

4: (Varsti) sularahavaba Rootsi. Tänapäeval on Rootsis kaardimakse või  digitaalne makseteenus Swish nii tavaline, et paljud kauplused enam sularahas ei arvelda. Elektroonilised maksed on nii levinud, et paljudel rootslastel ei olegi sularaha.