+ ettstegmotsverige

Gertrudist saab pärija

Ett par veckor efter Gugges begravning ringer det i Gertruds telefon. Hon känner inte igen numret och tänker först inte svara. Men det fortsätter att ringa och till slut svarar hon ändå; hon svarar stelt med både för- och efternamn.

Gertrud (stelt): Det är Gertrud Krona. Vad gäller saken?

Den som ringer (vänligt): Hej Gertrud! Jag heter Gunnar Gren. Jag är Gugge Blads kusin och har hand om hennes dödsbo. Jag beklagar verkligen din förlust. Jag har förstått att du och Gugge stod varandra mycket nära.

Gertrud: Tack för ditt deltagande Gunnar. Ja, vi stod varandra mycket nära Gugge och jag. Vi lärde känna varandra i Khao Lak i Thailand på annandagen 2004. Jag var fem år gammal och var där på julresa med min mamma, pappa och storebror Gerhard. Vi satt på stranden när flodvågen kom. Mamma tog mig i handen och började springa men förlorade greppet när vågen sköljde över oss. Jag flöt på en brädbit tills någon grep tag i mig och drog upp mig i ett träd. Det var Gugge. Vi satt länge i det där trädet.

Gunnar: Jag vet, Gugge har berättat. Du förlorade din familj och Gugge förlorade sin partner i den där fruktansvärda tsunamin.

Gertrud: Ja, vi blev ensamma båda två. Vi åkte tillbaka till Sverige tillsammans. Jag var ett litet barn och hade inga släktingar som kunde ta hand om mig. Gugge ville adoptera mig men fick inte eftersom hon ansågs för gammal. Jag skulle placeras i familjehem men hur det nu var hittade de inget lämpligt. Så jag flyttade in hos Gugge och vi kom överens om att hon skulle vara min bonusfarmor.

Gunnar: Gugge har berättat det också. Hon har berättat hur glad hon var över att kunna hjälpa dig. Hon vill hjälpa dig nu också, efter sin död. Det är därför hon har…

Men Gunnar hinner inte avsluta meningen. Gertrud avbryter honom. Hon känner sig plötsligt irriterad på Gugge som bara dog ifrån henne.

Gertrud (irriterat): Hjälpa mig med vadå? Hon lämnade ju mig trots att hon visste hur mycket jag behöver henne.

Gunnar (vänligt): Seså, lugna dig Gertrud. Jag förstår hur du känner. Det jag höll på säga när du avbröt mig var att Gugge har testamenterat sitt hus till dig. Sitt hus och sina övriga tillgångar på 20 miljoner kronor. Det är mycket pengar. Du blir ekonomiskt oberoende och får bo kvar i ditt hem.

Mõned nädalad pärast Gugge matuseid heliseb Gertrudi telefon. Ta  ei tunne numbrit ära ja mõtleb kõigepealt mitte vastata. Kuid telefon heliseb edasi ning lõpuks võtab ta ikkagi toru. Ta vastab jahedal toonil, kasutades nii ees-, kui perekonnanime.

Gertrud (külmalt): Gertrud Krona kuuleb. Milles asi?

Gunnar: Tere, Gertrud!  Siin Gunnar Gren.  Ma olen Gugge Bladi vennapoeg. Minu vastutada on tema pärandi eest hoolitsemine. Avaldan Sulle kaastunnet lähedase kaotuse puhul. Olen aru saanud, et Sina ja Gugge olite väga lähedased.

Gertrud:Tänan kaastunde eest, Gunnar. Jah, olime Guggega väga lähedased. Õppisime teineteist tundma Khao Lakis Taimaal jaanuaris 2004. Olin siis viie aastane ning olin seal jõulureisil oma ema, isa ning vanema venna Gerhardiga.  Istusime rannas, kui saabus tulvaveelaine. Ema võttis mul käest ja hakkasime jooksma, kuid käed läksid hoidest lahti kui laine meist üle uhus. Istusin ühel puutükil, kuni keegi haaras must kinni ja tõmbas mind ülesse ühe puu otsa. See oli Gugge. Me istusime kaua selle puu otsas.

Gunnar: Ma tean, Gugge on sellest rääkinud. Sina kaotasid oma pere ning Gugge kaotas oma elukaaslase selles kohutavas tsunaamis.

Gertrud: Jah, me mõlemad jäime üksi. Sõitsime koos tagasi Rootsi. Olin väike laps ja mul polnud sugulasi, kes oleksid võinud minu eest hoolitseda. Gugge tahtis mind lapsendada, kuid ei saanud, sest teda peeti selle jaoks liiga vanaks. Mind taheti panna jagatud perede elamisse, kuid kuidagi juhtus nii, et nad ei leidnud midagi sobivat. Nii kolisin ma sisse Gugge juurde ning me leppisime kokku, et ta on minu ”asendus”vanaema.

Gunnar: Gugge on ka sellest rääkinud. Ta on jutustanud, kui rõõmus ta oli selle üle, et sai sind aidata. Ta tahab sind aidata ka nüüd, peale oma surma. Seda sellepärast, et tal on…

Kuid Gunnar ei jõua lauset lõpetada. Gertrud katkestab teda. Gertrud tunneb äkki ärritatuna Gugge peale, kes lihtsalt suri ja jättis ta üksi.

Gertrud ( ärritunud toonil): Aidata – millega? Ta ju jättis maha, kuigi ta teadis, kui palju ma teda vajan.

Gunnar ( rahulikult): Rahu, rahu… Gertrud, rahune. Mõistan, mida sa tunned. Tahtsin sulle parasjagu öelda, kui sa mind katkestasid, et Gugge on Sulle testamendiga oma maja pärandanud. Ja mitte ainult oma maja, vaid ka kogu ülejäänud vara – 20 miljonit krooni.

Gertrudist saab pärija

Gertrud (skuldmedveten): Förlåt, jag är orättvis. Min sorg efter Gugge gör att jag inte kan kontrollera mina känslor. Jag vet att Gugge inte kunde hjälpa att hon blev sjuk och dog. Jag är verkligen tacksam för hur hon har ordnat det för mig med huset. Jag som trodde att jag hade lämnat mitt hem för alltid.

Gunnar (undrande): Lämnat ditt hem? Vad menar du? Bor du inte kvar i huset?

Gertrud: Nej, jag har flyttat ut. Jag flyttade ut samma dag som Gugge begravdes. Jag trodde att huset skulle säljas och tyckte att det var lika bra att flytta på en gång. Jag tog jobb som husvakt åt en familj som är på långresa i Nepal. Jag matar deras tigerungar och vattnar deras cannabisodling.

Gunnar (förvånat): Det var värst! Hur länge ska du sitta husvakt då?

Gertrud: Bara några veckor till. Sen måste jag flytta. Familjen ska öppna sitt hem för tio ensamkommande flyktingbarn när de kommer hem.

Gunnar (skrattande): Tio ensamkommande flyktingbarn, det var det värsta. Då blir det trångt där. Men det gör ju inte dig nåt, nu när du har ett eget hus att bo i.

Nu brister det för Gertrud. Tanken på att Gugge inte kommer att stå på trappan när hon kommer tillbaka hem får hennes känslor att svämma över. Hon avslutar snabbt samtalet med Gunnar och faller därpå ihop i en liten hög på golvet, hulkande av gråt och skrikande av ångest.

Tre veckor senare flyttar hon fortfarande gråtande tillbaka till den vita sekelskiftesvillan som hon lämnade två månader tidigare.

Faktarutor: dödsbo, tsunamin i Thailand 2004, adoptionsregler gällande ålder i Sverige, familjehem, arvsregler, husvakt, ensamkommande flyktingbarn.

Gertrud ( süüdlaslikult): Vabandust, käitusin sobimatult ja ebaõiglaselt. Mu lein Gugge järele on nii suur, et ma ei suuda oma tundeid kontrollida. Ma tean, et Gugge ei saanud midagi parata, et ta jäi haigeks ning suri… Ma olen tõesti tänulik, et ta on mind maja pärandamisel meeles pidanud.  Mina, kes ma arvasin, et olen oma kodust igaveseks lahkunud.

Gunnar ( küsivalt/imestavalt): Oma kodust lahkunud? Mida sa selle all silmas pead? Kas sa siis ei elagi seal majas edasi?

Gertrud: Ei, ma kolisin sealt ära. Kolisin välja samal päeval, kui olid Gugge matused. Arvasin, et maja müüakse maha ja et sama hästi võin ma kohe ära kolida.  Võtsin vastu töö, kus hoolitsen ühe pere kodu eest, kes on pikemal reisil Nepalis. Toidan nende tiigripoegi ja hoolitsen nende kasvanduse eest.

Gunnar: See on küll halvasti! Kui kaua sa pead nende kodu siis valvama?

Gertrud: Ainult mõned nädalad veel. Siis pean ma ära kolima. Pere võtab oma koju kümme vanemateta sisserändajate last, kui nad tagasi koju tulevad.

Gunnar: Kümme. Siis muutub seal kitsaks. Kuid see ei puutu ju sinusse, nüüd, kus sul on koht, kus elada.

Nüüd löövad Gertrudil tunded üle pea kokku. Mõte sellest, et Gugge ei seisa enam trepil ja ei võta teda vastu, kui ta koju tuleb, paneb ta tunded meeleliigutuses ülevoolama. Ta lõpetab kiiresti vestluse  Gunnariga ning vajub murest nuttes ja meeleheites nuuksudes põrandale väiksesse känkrasse.

Kolm nädalat hiljem kolib ta nuttes tagasi valgesse sajandivahetusvillasse, kust ta lahkus kaks kuud tagasi.

Gertrudist saab pärija

Faktaruta 1: dödsbo. När någon dör bildas ett dödsbo som (juridiskt) förvaltar personens finansiella tillgångar och skulder. Den avlidna personens skulder betalas av dödsboet. Eventuellt återstående tillgångar fördelas mellan arvingarna och sedan upphör dödsboet.

Faktaruta 2: tsunamin i Thailand 2004. 543 svenskar omkom när den stora tsunamivågen svepte över Thailand år 2004. Nära 500 av de svenska dödsoffren var vid turistorten Khao Lak som ligger norr om Phuket. Utanför Asien var Sverige det land som drabbades hårdast av katastrofen räknat i antal omkomna.

Faktaruta 3: adoptionsregler i Sverige. Trots att det inte finns någon lagstadgad övre åldersgräns för adoption i Sverige är det svårt för äldre att få adoptera. Gränsen för att bli godkänd som adoptivförälder har tidigare varit ännu snävare.  

Faktaruta 4: husvaktEn husvakt är en person som (ibland mot gratis boende) tar hand om ett hus när ägaren är bortrest under en längre tid.  

Faktaruta 5: ensamkommande flyktingbarn. Ensamkommande flyktingbarn kallas de barn eller ungdomar under 18 år som söker, eller har fått asyl, i ett land utan att ha föräldrar eller vårdnadshavare med sig.  

Täiendav info 1: Pärimisega seonduv

Rootsis on asjade korraldus selline, et inimese surma korral moodustatakse …(dödsbo), mis ( juriidiliselt) haldab lahkunu varasid ja kohustusi. Juhul, kui lahkunul olid võlad, makstakse need samuti dödsbost. Järelejäänud varad jagatakse pärijate vahel, ning seejärel loetakse dödsbo lõppenuks.

Täiendav info 2: Tsunaami Tais 2004

2004 ootamatus tsunaamilaines Taimaal hukus 543 rootslast. Ligi 500 rootsi hukkunutest olid Khao Lakis, Phuketist põhja pool asuvas kuurortis. Väljaspool Aasiat oli Rootsi kõige enam kannatanud riik, kõige suurema hukkunute arvuga.

Täiendav info 3: Adopteerimisreeglid Rootsis

Kuigi seaduses pole kehtestatud kõrgemat vanusepiiri, on vanematel inimestel adopteerimine keerulisem. Varem olid adopteerimisreeglid veelgi keerulisemad.

Täiendav info 4:  Maja eest hoolitseja

Maja eest hoolitseja kannab (vahel  tasuta elamise eest) majaomaniku pikemal välismaal viibimise ajal hoolt tema kodu eest.

Täiendav info 5: Riiki üksi sisenevad immigrantide lapsed

Siia kuuluvad alla 18 aastased, kes taotlevad või on saanud asüüli ja on saabunud ilma vanemate või eestkostjateta.