+ ettstegmotsverige

Gertrud ja Gittan

På morgonen efter Gugges besök ringer det på Gertruds dörr. Utanför dörren står en kvinna som ser ut att vara i 45-årsåldern. Hon presenterar sig som Gittan Land. Hon säger att hon och Gertrud har träffats tidigare.

Gittan: Det var en solig sommardag 2005. Jag hade skjutsat upp min mamma Bettan från Stockholm till Falun för att hon och Gugge skulle få träffas. Dom var barndomskamrater. Du bodde hos Gugge då. Hon tog hand om dig efter att du hade förlorat hela din familj i tsunamin i Thailand. Du lekte hela dagen med min dvärgpudeltik Douglas.

Gertrud (drar sig till minnes delar av dagen): Jag minns Douglas men jag minns inte dig eller din mamma. Förlåt.

Gittan (ler mot Gertrud): Inte behöver du be om ursäkt för det. Du var bara fem år. Min mamma och jag var tråkiga vuxna som bara satt pratade och fikade med Gugge hela dagen. Det var Douglas som du var med.

Gertrud: Ja, det förstås. Men, varför kom ni inte på några fler besök? Jag menar, Bettan och Gugge var ju ändå kamrater.

Gittan: Mamma gifte om sig på hösten 2005. Lars, hennes nya man, visade sig vara en kontrollerande man. Han förbjöd mamma att umgås med sina vänner.

Gertrud: Men, hur kunde han göra det? Och varför lämnade hon honom inte?

Gittan: Han uppvaktade henne i början, gav henne presenter, samtidigt som han kontrollerade henne. Sen började han hota och misshandla henne. Hon blev rädd för honom och vågade inte annat än att lyda. Dom är fortfarande gifta. Det är så det fungerar i den här typen av relationer. Den som kontrolleras, oftast kvinnor, vänjer sig vid det. Dom börjar tycka att det är normalt.

Gertrud: Är det ingen som kan hjälpa henne? Kan inte du hjälpa henne?

Gittan: Jag har försökt i åratal. Gugge försökte också men ingen av oss har lyckats. Mamma vill inte ta emot hjälp. Det fungerar så. Men, nog om detta. Det är sorgligt med mamma, men jag är faktiskt här för din skull. Jag fick besök av Gugge i natt. Hon var bekymrad för dig. Hon sa att du var så ensam och att du behövde en ny vän. Hon bad mig besöka dig och frågade om jag ville bli din nya vän.

Gertrud (fundersamt): Så Gugge var hos dig också i natt? Då måste jag ju ha träffat henne på riktigt även om hon inte var kvar när jag vaknade. Jag som trodde att det bara var i drömmen.

Gittan: Så länge vi låter våra kära finnas hos oss så finns dom, oavsett om dom är levande eller döda. Men, vad säger du Gertrud, kan jag komma in en stund så att vi får prata?

Hommikul peale Gugge külastust heliseb Gertrudi ukskell. Ukse taga seisab üks umbes 45-aastane naine. Ta tutvustab ennast Gittan Landina. Ta ütleb, et tema ja Gertrud on varem kohtunud.

Gittan: Oli 2005. aasta päikeseline suvi. Ma olin sõidutanud oma ema Bettani Stockholmist Falunisse, et ta saaks Guggega kohtuda. Nad olid lapsepõlvesõbrad. Sa elasid siis Gugge juures. Ta võttis su enda hoole alla peale seda, kui sa olid Tai tsunamis kogu oma pere kaotanud. Sa mängisid terve päeva minu emase kääbuspuudli Douglasega.

Gertrud (see päev meenub talle osaliselt): Ma mäletan Douglast, aga ma ei mäleta sind ega su ema. Anna andeks.

Gittan (naeratab Gertrudile): Sa ei pea selle pärast vabandust paluma. Sa olid vaid viieaastane. Minu ema ja mina olime igavad täiskasvanud, kes Guggega terve päev ainult rääkisid ja kohvitasid.  Sina olid Douglasega.

Gertrud: Jah, muidugi. Aga miks te rohkem külla ei tulnud? Ma mõtlen, et Bettan ja Gugge olid ju siiski sõbrad.

Gittan: Ema abiellus uuesti 2005. aasta sügisel. Lars, tema uus mees, osutus kontrollivaks meheks. Ta keelas emal sõpradega läbi käia.

Gertrud: Aga kuidas ta seda teha sai? Ja miks ema meest maha ei jätnud?

Gittan: Alguses tegi ta emale tähelepanuavaldusi, tõi kingitusi, samal ajal teda kontrollides. Siis hakkas ta ema ähvardama ja väärkohtlema. Ema hakkas teda kartma ja ei julgenud teha muud kui kuuletuda. Nad on siiani abielus. Seda tüüpi suhetes käivad asjad niimoodi. See, kes on kontrollitav – tihti naised – harjuvad sellega. Nad hakkavad arvama, et see on normaalne.

Gertrud: Kas keegi ei saa teda aidata? Kas sina ei saa teda aidata?

Gittan: Ma olen aastaid üritanud. Gugge püüdis samuti, aga kummalgi meist ei õnnestunud. Ema ei taha abi vastu võtta. Nii see käib. Aga aitab nüüd sellest. Ema lugu on kurb, aga tegelikult olen ma siin sinu pärast. Gugge külastas mind täna öösel. Ta oli sinu pärast mures. Ta ütles, et sa oled üksi ja et sa vajad uut sõpra. Ta palus mul sulle külla tulla ja küsis, kas ma tahaksin saada sinu uueks sõbraks.

Gertrud (mõtlikult): Nii et Gugge käis siis täna öösel sinu juures ka? Siis kohtasin ma teda ikka päriselt, isegi kui ta enam siin ei olnud, kui ma ärkasin. Ja mina arvasin, et see oli lihtsalt uni.

Gittan: Nii kaua kui me lubame oma kallitel enda juures olla, on nad siin, vaatamata sellele kas nad elavad või on surnud. Aga mis sa arvad, Gertrud, kas ma tohin korraks sisse tulla, et me saaksime rääkida?

Gertrud ja Gittan

Gertrud: Javisst! Förlåt, att jag inte släppte in dig på en gång. Kom in!

Gertrud öppnar dörren och släpper in Gittan. De sätter sig på glasverandan och börjar prata. Timmarna går och framåt eftermiddagen tornar molnen upp sig på himlen. Svalorna börjar flyga

 

Faktaruta 1: normaliseringsprocess. Normaliseringsprocess är ett ord som används inom våldsforskningen för att beskriva hur våldsutsatta kvinnor anpassar sig till våld så mycket att de till slut upplever det som normalt att bli slagna.  

 

Faktaruta 2: kvinnojour. En kvinnojour är en förening som arbetar mot mäns våld mot kvinnor. Kvinnojouren hjälper kvinnor som blivit utsatta för våld med stöd och skyddat boende.  

Gertrud: Muidugi! Anna andeks, et ma sind kohe sisse ei lasknud. Astu sisse!

Gertrud avab ukse ja laseb Gittani tuppa. Nad istuvad klaasverandale ja hakkavad rääkima. Tunnid mööduvad ja pärastlõunal hakkavad pilved taevas kuhjuma. Pääsukesed lendavad madalamalt ja mõne hetke pärast on kuulda esimesi kõuekärgatusi. Seejärel hakkab vihma sadama. Tormiilm on peagi täies hoos.

Inforuudud: normaliseerumisprotsess, naiste varjupaik

1: normaliseerumisprotsess. Seda sõna kasutatakse vägivallauuringutes kirjeldamaks, kuidas väärkoheldud naised kohanevad vägivallaga sellisel määral, et peavad lõpuks enda löömist normaalseks. 

2: naiste varjupaik. Naiste varjupaik on ühing, mis töötab naistevastase vägivalla vastu. Naiste varjupaik pakub vägivalla ohvriks sattunud naistele abi ja varjupaika.