+ ettstegmotsverige

Auk aias

KRASCH, BRAK! Ljudet av en kraftig smäll får glasverandans fönsterrutor att skallra och Gertrud och Gittan att studsa till i sina stolar. Vad var det som hände? Det lät som om ljudet kom från trädgården. Gertrud springer fram till fönstret och tittar ut, men det enda hon ser är regnet.

Gertrud: Jag ser bara regnet. Men, nåt måste ju ha hänt. Det lät som smällen kom från trädgården.

Gittan: Jag tycker vi går ut och tittar efter. Blixten har kanske slagit ner nånstans. Nåt kan ha blivit skadat eller så brinner det nånstans.

De kommer ner till farstun och Gertrud sticker fötterna i Gugges gamla träskor och rusar ut i regnet. Gittans tal om att blixten kan ha slagit ner har gjort henne orolig. Hon måste snabbt ta reda på vad som kan ha hänt. En stund senare vet hon att det inte kan ha varit blixten. Det brinner ingenstans och ingenting verkar skadat. Utom… kanske… där borta vid staketet. Ja, nu ser hon. Det är ett stort hål i staketet och mitt i det står en övergiven bil.

En röst som ropar: Hallå, var är vi?

Gertrud tittar mot det håll varifrån ropet kommer och får syn på en tjej i sin egen ålder.

Gertrud: Ni är hos mig, Gertrud Krona. Ni är i min trädgård. Hur många är ni? Är ni oskadda?

Tjejen: Vi är tre stycken, det är jag Hjördis Löv och mina två kompisar Gösta Ek och Jörgen Lind. Vi är oskadda alla tre men staketet är trasigt. Vi körde rakt in i det med bilen. Vi betalar givetvis för lagningen av det.

Gertrud: Äsch, strunt i staketet. Det enda jag bryr mig om är att ni är oskadda.

Två killar, också de i samma ålder som Gertrud, dyker plötsligt upp i regnet.

Hjördis: Här är mina kompisar Gösta och Jörgen. (Vänder sig mot Gösta och Jörgen) Gösta och Jörgen, det här är Gertrud. Hon bor här.

Gertrud: Hej allihop! Vad trevligt att träffas. Jag är så glad att ingen är skadad. Men vad hände egentligen? Var det regnet som gjorde att ni fick sladd på bilen, eller?

Jörgen: Jag vet inte om det var regnet och jag vet inte heller om vi fick sladd egentligen. Det var mer som att det var nån, ett väsen, inne i bilen som tvingade oss att styra mot staket.

Gösta: Det låter jättekonstigt men det var precis så det var. Det var som om nån svävade omkring oss inne i kupén och tvingade oss att säga och göra saker som vi inte ville. Som att avslöja våra känslor för varandra.

Gertrud (undrande): Ett väsen som tvingade er att avslöja era känslor. Det låter jättekonstigt.

PÕMM, RAKS! Tugevast paugust hakkavad klaasveranda aknaklaasid klirisema ja Gertrud ning Gittan võpatavad oma toolidel. Mis juhtus? Tundub, et heli tuli aiast. Gertrud jookseb akna juurde ja vaatab välja, aga näeb ainult vihma.

Gertrud: Ma näen ainult vihma. Aga midagi pidi ju juhtuma. Tundub, et pauk tuli aiast.

Gittan: Ma arvan, et läheme välja ja vaatame järele. Võib-olla on äike kusagile sisse löönud. Midagi läks võib-olla katki või põleb kusagil midagi.

Nad lähevad eeskotta ja Gertrud pistab jalad Gugge vanadesse puukottadesse ning tormab välja vihma kätte. Gittani arvamus, et äike võib olla kusagile sisse löönud, on teda muretsema pannud. Ta peab ruttu järele uurima, mis võib olla juhtunud. Hetk hiljem teab ta, et see ei saanud olla äike. Kusagil ei põle ja mitte miski ei tundu katki olevat. Peale … võib-olla … seal aia juures. Jah, nüüd ta näeb. Aias on suur auk ja selle keskel seisab mahajäetud auto.

Üks hääl hüüab: Halloo, kus me oleme?

Gertrud vaatab sinnapoole, kust hüüti, ja näeb ühte omavanust tüdrukut.

Gertrud: Te olete minu, Gertrud Krona, juures. Te olete minu aias. Mitu teid on? Kas te olete terved?

Tüdruk: Meid on kolm: mina Hjördis Löv ja minu kaks sõpra, Gösta Ek ja Jörgen Lind. Me oleme kõik kolmekesi terved, aga aed on katki. Me sõitsime sinna autoga otse sisse. Me maksame selle parandamise loomulikult kinni.

Gertrud: Ah, ära aia pärast muretse. Mind huvitab ainult see, kas et te olete terved.

Kaks poissi, kes on ka Gertrudi vanused, ilmuvad järsku vihma kätte.

Hjördis: Siin on minu sõbrad Gösta ja Jörgen. (Pöördub Gösta ja Jörgeni poole) Gösta ja Jörgen, see on Gertrud. Ta elab siin.

Gertrud: Tere kõigile! Tore teiega kohtuda. Mul on nii hea meel, et keegi viga ei saanud. Aga mis siis juhtus? Kas auto hakkas vihma tõttu külglibisema või?

Jörgen: Ma ei tea, kas see oli vihm ja ma ei tea ka, kas auto hakkas tegelikult külglibisema. See oli rohkem nagu, et keegi, mingi olend, oli autos, ja sundis meid aia suunas sõitma.

Gösta: Kõlab väga imelikult, aga just nii see oli. Tundus, nagu oleks keegi hõljunud meie ümber autosalongis ja sundinud meid ütlema ja tegema asju, mida me ei tahtnud. Näiteks oma tundeid teineteisele paljastama.

Gertrud (imestunult): Olend, kes sundis teid teie tundeid paljastama? Kõlab väga imelikult.

Auk aias

Gösta: Egentligen är det inte så konstigt. Eller, jo, det är det förstås. Men, det är så här. Jag har varit kär i Hjördis sen jag var sju år och vi började i första klass tillsammans. Jörgen har varit kär i mig sen vi var tretton år och gick i scouterna. Och, Hjördis hon har varit kär i Jörgen sen hon spanade in honom på högskolan i början av vårterminen. Men vi har alla tre hållit våra kärlekar hemliga för varandra.

Hjördis: Precis så är det. Den enda vi har pratat med om våra kärlekar med Göta Land. Hon är vår terapeut som vi går i enskild terapi hos alla tre. Men vi har förstås inte berättat för varandra om terapin heller.

Jörgen: Det är egentligen väldigt konstigt att vi inte har vågat prata med varandra om våra känslor. Jag menar, vi är jättebra kompisar alla tre.

Gösta: Ja, det är verkligen jättekonstigt. Det var därför det blev så känslosamt i bilen när anden fick oss att bekänna. Vi började storgråta alla tre. Det kanske var det som gjorde att vi körde rakt in i staketet. Fast, jag tror inte det. Jag tror att det var anden som tvingade oss att styra in i staketet.

En person i svart regnrock och en stor gul sydväst har dykt upp och ställt sig bredvid den lilla skaran utan att någon märkt något.

Personen i den gula sydvästen och den svarta regnrocken: Jag måste säga att det hade varit klokt av er att lyssna på Göta Lands råd. Hon sa ju faktiskt till er att ni måste prata med varandra. Hon sa att det var bättre att ni pratade med varandra än att ni slösade bort era pengar på att prata med henne. Hade ni lyssnat på Göta Lands råd hade sluppit köra rakt in i Gertruds staket.

Hjördis: Men, hallå, vem är du som kommer hit och lägger dig i?

Jörgen: Ja, vem du än är har du inget med oss att göra.

Gösta (till Jörgen och Hjördis): Ser ni inte vem det är? Hon har faktiskt visst med oss att göra. Det är ju Göta Land, vår terapeut.

Gertrud (bryter in innan Hjördis eller Jörgen hunnit svara): Vadå, Göta Land? Det är ju Gittan, min nya kompis.

Hjördis (vänder sig mot Göta/Gittan): Så förvirrat allting är. Nu ser jag ju att det är du Göta, fastän du gömmer dig under den där stora sydvästen. Men, så säger Gertrud att du är Gittan. Vem är du egentligen?

Göta/Gittan: Vad ska jag svara på det? Jag är både och. Jag är Göta och jag är Gittan.

Hjördis (ivrigt): Okej, nu fattar jag. Gittan är ditt alter ego. Som Sara Danius i Svenska Akademien. Hennes alter ego heter också Gittan.

Göta/Gittan (skrattar): Nja, riktigt så krångligt är det inte för mig. Göta är det namn jag döptes till. Gittan är mitt smeknamn. Jag heter Göta Birgitta Land och Gittan är en smekform av Birgitta, mitt andranamn. Privat är jag alltid Gittan. Jag är inte så förtjust i namnet Göta.

Gösta: Tegelikult ei ole see nii imelik. Või jah, on muidugi. Aga nii see on. Ma olen olnud Hjördisesesse armunud sellest ajast kui ma olin seitsmene ja me koos esimesse klassi läksime. Jörgen on olnud minusse armunud alates sellest ajast, kui me olime kolmeteistkümnesed ja olime skaudid. Ja Hjördis on olnud Jörgenisse armunud alates sellest ajast, kui ta kevadsemestri alguses teda ülikoolis nägi. Aga me oleme kõik kolmekesi oma armastust üksteise eest varjanud.

Hjördis: Täpselt nii see on. Ainuke, kellega me oma armastusest rääkinud oleme, on Göta Land. Ta on meie terapeut, kelle juures me kõik kolm individuaalteraapias käime. Aga teraapias käimisest ei ole me loomuliult samuti üksteisele rääkinud.

Jörgen: See on tegelikult väga imelik, et me ei ole julgenud üksteisele oma tunnetest rääkida. Selles mõttes, et me oleme kõik kolmekesi väga head sõbrad.

Gösta: Jah, see on tõesti väga imelik. Just sellepärast, et vaim sundis meid üles tunnistama, muutusime me autos nii emotsionaalseks. Me hakkasime kõik kolmekesi suure häälega nutma. Võib-olla sellepärast me otse aeda sõitsimegi. Aga tegelikult ma seda ei usu. Ma usun, et vaim sundis meid aeda sisse sõitma.

Üks inimene mustas vihmamantlis ja suures kollases vihmamütsis on välja ilmunud ja sättinud ennast väikese seltskonna kõrvale ilma, et keegi midagi märganud oleks.

Kollases vihmamütsis ja mustas vihmamantlis isik: Ma pean ütlema, et teist oleks olnud mõistlik Göta Landi nõuandeid kuulata. Ta ütles ju teile, et te peate üksteisega rääkima. Ta ütles, et oleks parem üksteisega rääkida kui raisata raha temaga rääkimisele. Kui te oleks Göta Landi nõu kuulda võtnud, oleksite pääsenud Gertrudi aeda katki sõitmisest.

Hjördis: Kuule, kes sa selline oled, et tuled siia ja sekkud?

Jörgen: Jah, kes sa ka ei oleks, ei puutu see sinusse.

Gösta (Jörgenile ja Hjördisele): Kas te ei näe, kes see on? Puutub isegi väga temasse. See on ju Göta Land, meie terapeut.

Gertrud (segab vahele, enne kui Hjördis või Jörgen jõuavad vastata): Mida, Göta Land? See on ju Gittan, minu uus sõber.

Hjördis (pöördub Göta/Gittani poole): Kõik on nii segane. Ma näen nüüd, et see oled sina, Göta, kuigi sa peidad ennast selle suure vihmamütsi alla. Aga Gertrud ütleb, et sa oled Gittan. Kes sa tegelikult oled?

Göta/Gittan: Mida ma selle peale vastata oskan? Ma olen mõlemad. Ma olen Göta ja ma olen Gittan.

Hjördis (innukalt): Okei, ma saan nüüd aru. Gittan on sinu alter ego. Nagu Sara Danius Rootsi Akadeemias. Tema alter ego nimi on ka Gittan.

Göta/Gittan (naerab): Noh, päris nii keeruline see minu puhul ei ole. Göta on nimi, millega mind ristiti. Gittan on minu hellitusnimi. Minu nimi on Göta Birgitta Land ja Gittan on hellitusvorm Birgittast, minu teisest eesnimest. Eraviisiliselt olen ma alati Gittan. Ma ei ole Göta nimest erilises vaimustuses.

Auk aias

Gösta: Varför då? Det är väl inget fel på namnet Göta?

Göta/Gittan: Inte som ensamnamn men eftersom jag heter Land i efternamn är det inte så kul att heta Göta.

Gösta: Göta Land är väl fint? (Stannar upp) Fast när man läser ihop det till ”Götaland” blir det förstås lite roligt.

Göta/Gittan: Just precis. Det var det mina föräldrar också tyckte när dom döpte mig till Göta Land. Dom tyckte det var särskilt roligt eftersom vi bodde i Lund som ligger landsdelen Götaland. Göta Land från Götaland. Oj, vad jag blev retad för det i skolan.

Hjördis: Stackars Göta. Jag kan gott kalla dig Gittan i fortsättningen.

Jörgen och Gösta (skrattar): Vi med. Vi byter gärna vår terapeut Göta Land till Gittan Land. Gittan Land i Svealand, eftersom Falun där vi bor ligger i Svealand.

Gittan: Ja tack, kalla mig gärna Gittan i fortsättningen. Om ni nu ska fortsätta med er terapi nu när ni har börjat prata med varandra.

Gösta, Hjördis och Jörgen (i kör): Så klart vi ska! Fast det får bli i grupp. Gruppterapi!

Gittan: Kör för det då, gruppterapi. Men bara en gång i veckan. Jag behöver ägna mycket tid åt Gertrud ett tag framöver.

Hjördis: Vadå, har du också kärleksproblem Gertrud? Det har du inte berättat.

Men Gertrud svarar inte. Hon har lämnat den lilla gruppen och gått iväg och ställt sig nedanför den gamla eken en bit bort i trädgården. Gittan, Gösta, Hjördis och Jörgen ser henne stå där och titta upp mot trädets krona. Det verkar nästan som att hon lyssnar på någon som sitter där uppe. Hon kupar handen bakom örat för att höra bättre.

Gugge: Jag tyckte att jag ville hjälpa Gittan på något vis. När hon är så snäll och hjälper mig. Det var då jag kom på att jag kunde hjälpa henne med hennes tre besvärliga klienter. Dom där som inte kunde prata med varandra fastän dom känner varandra så väl. Det var lätt att fixa. Jag tog mig bara in i deras bil och svävade omkring lite och spökade i deras tankar. Så, vips så bekände dom allting för varandra. Sen styrde jag in deras bil mot ditt staket. Jag tänkte att ni kunde få bekanta er med varandra. Ni är i samma ålder och kan säkert ha glädje av varandra. Jag såg förstås till att ingen blev skadad.

Gertrud (skrattar): Nämen Gugge då, då var det precis som dom berättade. Att det var nån som spökade omkring inne i bilen. Vilken andeterapeut du är. Men hur blir det nu då Gugge, kommer du att fortsätta att sväva omkring och hjälpa mig?

Gugge: Jag kommer att fortsätta att vaka över dig Gertrud. Men då måste du lova mig att försöka leva tillsammans med andra levande. Gå tillbaka till dina nya vänner nu! Om du vänder dig om så ser du att dom ropar på dig.

Gösta: Miks? Göta nimel ei ole ju midagi viga?

Göta/Gittan: Üksiku nimena mitte, aga kuna mu perekonnanimi on Land, siis ei ole Göta nimi kuigi tore.

Gösta: Göta Land on ju kena? (Peatub) Kuigi kui kokku lugeda, siis ”Götaland” on muidugi natuke naljakas.

Göta/Gittan: Just täpselt. Niimoodi arvasid ka minu vanemad, kui nad mind Göta Landiks ristisid. Nende meelest oli see eriti tore, sest me elasime Lundis, mis ju asub Götalandi ajaloolises piirkonnas. Göta Land Götalandist. Oi, kuidas mind koolis selle pärast narriti.

Hjördis: Vaene Göta. Ma võin sind vabalt edaspidi Gittaniks kutsuda.

Jörgen ja Gösta (naeravad): Meie ka. Me vahetame hea meelega oma terapeudi Göta Landi Gittan Landi vastu. Gittan Land Svealandis, sest Falun, kus me elame, asub Svealandis.

Gittan: Jah, tänan, kutsuge mind tõesti edaspidi Gittaniks. Kui te üldse jätkate teraapias käimist nüüd, kui te olete üksteisega rääkima hakanud.

Gösta, Hjördis och Jörgen (kooris): Muidugi jätkame! Kuigi pigem grupis. Grupiteraapia!

Gittan: Olgu siis, grupiteraapia. Aga ainult üks kord nädalas. Ma pean mõnda aega palju aega Gertrudile pühendama.

Hjördis: Mida, kas sul on ka armuprobleemid, Gertrud? Seda ei ole sa rääkinud.

Aga Gertrud ei vasta. Ta on väikesest seltskonnast lahkunud, läinud eemale ja seisnud vana tamme alla aia kaugemas nurgas. Gittan, Gösta, Hjördis ja Jörgen vaatavad teda seal seismas ja üles puu võra poole vaatamas. Tundub peaaegu nagu ta kuulaks kedagi, kes istub seal üleval. Ta asetab peopesa kumeralt kõrva taha, et paremini kuulda.

Gugge: Ma mõtlesin, et Gittanit on vaja kuidagi aidata. Kui tema on nii hea ja aitab mind. Siis tuli mul mõte aidata teda tema kolme tülika kliendiga. Need seal, kes ei suutnud teineteisega rääkida, kuigi tunnevad üksteist nii hästi. Seda oli lihtne korraldada. Ma läksin lihtsalt nende autosse ja hõljusin ringi ja kummitasin nende mõtetes. Ja viuhti! tunnistasid nad kõik üksteisele üles. Seejärel juhtisin ma nende auto sinu aia poole. Ma mõtlesin, et te võiksite üksteisega tuttavaks saada. Te olete sama vanad ja naudite kindlasti üksteise seltskonda. Ma hoolitsesin loomulikult selle eest, et keegi viga ei saaks.

Gertrud (naerab): Aga Gugge, siis oligi ju täpselt nii nagu nad rääkisid. Et keegi kummitas autos. Milline vaim-terapeut sa oled! Aga Gugge, mis nüüd saab, kas sa hõljud ka edaspidi ringi ja aitad mind?

Gugge: Ma valvan sind ka edaspidi, Gertrud. Aga sellisel juhul pead mulle lubama, et püüad elada koos teiste elavatega. Mine nüüd tagasi oma uute sõprade juurde! Kui sa ringi pöörad, siis näed, et nad hüüavad sind.

Auk aias

Gittan, Gösta, Hjördis och Jörgen: Gertrud, Gertrud, kom och berätta för oss om Gugge!

Där står de, hennes nya vänner. De står där borta vid staketet. Det nästan lyser om dem i regnet. Fast, vänta… Det verkar ha slutat att regna. Gertrud tittar upp mot trädkronan. Grenen där Gugge satt och gungade är tom. Genom lövverket bryter solstrålarna fram. En stråle träffar Gertrud i pannan, när hon vänder sig om och går sina nya vänner till mötes.

Faktaruta 1: Sara Danius, ”Gittan” och Svenska Akademien. Professorn i litteraturvetenskap, Sara Danius, var Svenska Akademiens ständiga sekreterare 2015-2018. Hon är den enda kvinna som innehaft posten sedan akademien grundades 1786. Sara Danius är känd för att ibland ha använt sitt skånska alter ego ”Gittan” under Svenska Akademiens möten.  

Faktaruta 2: Sveriges landsdelar: Sverige är sedan gammalt indelat i tre landsdelar: Götaland, Svealand och Norrland. Landsdelar är en geografisk gruppering av landskap och fyller inte någon administrativ funktion.  

Gittan, Gösta, Hjördis ja Jörgen: Gertrud, Gertrud, tule ja räägi meile Guggest!

Seal nad seisavad, tema uued sõbrad. Nad seisavad eemal aia juures. Nad on peaaegu nagu valgusega ümbritsetud. Kuigi, oota … Tundub, et vihm on järele jäänud. Gertrud vaatab üles puuvõra poole. Oks, kus Gugge istus ja kiikus, on tühi. Läbi lehestiku tungivad päikesekiired. Üks kiir tabab Gertrudi otsaesist, kui ta ennast pöörab ja oma uute sõprade poole läheb.

Inforuudud:

1: Sara Danius, ”Gittan” ja Rootsi Akadeemia. Kirjandusteaduse professor Sara Danius oli Rootsi Akadeemia alaline sekretär aastatel 2015-2018. Ta on ainuke naine selles ametis alates akadeemia asutamisest 1786. aastal. Sara Danius on tuntud oma skoone alter ego ”Gittan” kasutamise pärast Rootsi Akadeemia kogunemistel.  

2: Rootsi ajaloolised piirkonnad. Rootsi on ajalooliselt jagatud kolmeks osaks: Götaland, Svealand ja Norrland. Piirkonnad on geograafilised ja neil puudub haldusfunktsioon.